Att installera vattenförsörjningen är den första uppgiften på varje husägares agenda. Det är nödvändigt att inte bara bestämma var och hur vattnet ska tas utan också att ta hand om dess kvalitet, som i stor utsträckning beror på hur vattnet tas ut. Den vanliga uppfattningen att källvatten på förhand är kristallklart och till och med hälsosamt är ett allvarligt misstag. Historien känner till många fall där människor har lämnat sina bostäder just på grund av att vattnet där var otjänligt som dricksvatten. Lyckligtvis finns det numera lösningar som gör sådana drastiska åtgärder onödiga i de flesta fall.
Vattenhårdhet
Förutom främmande föremål innehåller vattnet naturliga föroreningar. Det är främst salter av alkaliska jordartsmetaller, särskilt kalium och magnesium, som är kända som hårdhetssalter. Det kallas så eftersom tyger som tvättats i vatten med höga halter av dessa salter känns styvare vid beröring. På motsvarande sätt kallas vatten med hög salthalt för hårt vatten och vatten med låg salthalt för mjukt vatten.
Hårt vatten är ett stort problem i privata hushåll. Hårdnadssalter har en negativ effekt inte bara på material utan även på t.ex. mänsklig hud. Det torkar ut vattnet och kan i vissa fall till och med orsaka irritation. Dessutom tror läkare att långvarig konsumtion av hårt vatten kan utlösa urolithiasis. Å andra sidan är överdrivet mjukt vatten inte särskilt fördelaktigt. Råvatten som tas upp ur marken i privata hushåll är dock oftast hårt och inte mjukt. Källvattnet har till exempel en karakteristisk smak på grund av sin höga hårdhet.
Ett annat problem som hårt vatten orsakar är relaterat till användningen av sanitets-, värme- och matlagningsutrustning. Salt avsätts på väggarna i pannor och värmepannor, vilket gradvis sätter värmeelement och cirkulationspumpar ur funktion, förstör patroner för kranar och förkortar livslängden för tvättmaskiner, diskmaskiner, vattenkokare, ångkokare och andra apparater. Dessutom fälls sådana föroreningar ut på keramik- och glasytor i badrumsarmaturer och kakel, vilket inte bara förstör armaturernas utseende, utan också påskyndar kontamineringsprocessen och bildandet av bakterie- och mögelkolonier avsevärt.
Vattenavhärdning
Processen att minska mängden hårdhetssalter i en viss mängd vatten kallas för mjukgörande. Detta kan göras på olika sätt, men vissa tekniker är endast genomförbara i industriell skala. Den mest effektiva jonbytestekniken som finns tillgänglig idag för den enskilda konsumenten är. Det hårda vattnet passerar genom ett särskilt ämne som kallas jonbytesharts. Det är en syntetisk förening med hög molekylvikt som är berikad med natriumjoner och har en tredimensionell gelatinös och makroporös struktur. Under processen avger vattnet kalcium- och magnesiumjoner till hartset och ersätter dem med natriumjoner. På så sätt upprätthåller den en optimal balans mellan hårda och mjuka salter i vattnet.
Hartset måste dock regenereras med jämna mellanrum för att återfå sina ursprungliga egenskaper. Idag används lösningar som gör det möjligt att övervaka och återställa saltbalansen automatiskt, utan att användaren behöver ingripa. Viessmann har till exempel utvecklat en serie jonbytare med en digital styrenhet som övervakar vattenavhärdningsprocessen och saltbalansen och automatiskt startar regenereringen av hartset så snart laddningens jonbyteskapacitet sjunker med 97 %. Dessa apparater kan fungera i 10 år utan att byta ut hartset och användaren behöver bara fylla på saltbehållaren då och då. En sådan enhet, Aquahome 30-N, levererar upp till 2,8 kubikmeter vatten per timme – tillräckligt för ett radhus med två familjer.
Vad finns det mer i vattnet?
Hårdnadssalter är de vanligaste föroreningarna, som till och med kan betraktas som naturliga. Men förutom dessa ämnen kan proverna ibland också innehålla andra ämnen. Deras förekomst och sammansättning beror i hög grad på områdets hydrogeologi.
Normalt skiljer man mellan tre huvudsakliga akviferer. Det första, det översta, är det så kallade ”högvattnet”, dvs. smältvatten och regnvatten som absorberas av marken. De är i allmänhet olämpliga att använda, eftersom de innehåller föroreningar från alla biprodukter från jordbruk och livsnödvändig verksamhet, från gödningsmedel och bekämpningsmedel till grannarnas avloppsvatten, som inte alla uppfyller sanitära normer. Numera kan även atmosfärisk nederbörd vara farlig.
Den andra horisonten är grundvattnet, som kan ligga på ett genomsnittligt djup på mellan fem och femtio meter, beroende på den geologiska reliefen och den lokala hydrogeologin. Det är denna akvifer som vanligtvis matar brunnar och grunda hushållsbrunnar. De senare kallas också ”sandbrunnar”, och i själva verket är det samma brunnar, men med högre produktivitet och med mekaniserat vattenintag.
Mängden och framför allt sammansättningen av föroreningar i grundvattnet beror både på markens sammansättning och myrområde och på närheten till av människan skapade föroreningskällor, t.ex. deponier, vars antal och omfattning i vissa regioner redan i dag överskrider alla tillåtna kritiska värden. Grundvattennivåns sammansättning kan vara helt oförutsägbar. Många kemiska grundämnen, t.ex. vismut- och kvicksilverssalter eller bly, är varken smaklösa eller luktfria och avslöjar därför inte sin närvaro i vattnet.
Men deponier är långt ifrån den enda faran. Lika kritiskt är närheten till boskapsgårdar, jordbruksanläggningar som använder gödningsmedel och kemikalier, begravningsplatser som man ofta inte vet något om och städer, vars avfallsprodukter är mycket varierande både till sin natur och kemiska sammansättning.
Brunnsvatten och borrhålsvatten innehåller ofta förhöjda halter av järn- och mangansalter, vilket inte heller är användbart. Till exempel har ett ökat intag av mangan, som tillhör gruppen tungmetaller, en negativ inverkan på benhälsan. Dessutom förstör dess salter värmeapparater.
Ytterligare behandling och filtrering
För att bli av med allt extra vatten måste man förutom mjukgörning producera ytterligare filtrering. Allt detta kallas komplex vattenbehandling, som villkorligt kan delas in i tre huvudstadier. Den första är att filtrera bort mekaniska suspenderade ämnen. De största partiklarna fångas upp av naturliga filter, t.ex. sand och grus på botten av brunnar och borrhål. Fina partiklar fastnar i de grov- och finfilter som används i alla vattensystem. Nästa steg är att avlägsna järn, mangan och andra tungmetaller, följt av biologisk rening och sedan mjukgörande.
Tidigare har komplex vattenrening inneburit användning av en kaskad av filter och varit ganska komplicerat och dyrt, särskilt eftersom alla filter kräver periodiskt underhåll och byte av filterelement. Idag finns det dock lösningar som gör det möjligt att ersätta flera filter med ett enda.
För att avlägsna suspenderade ämnen och mekaniska föroreningar med en diameter på upp till 20 mikrometer kan till exempel varje mjukgörningsstation utrustas med den multifunktionella Aquacarbon-filterpatronen. Förutom att rena vatten förbättrar den smaken och klarheten och eliminerar obehagliga lukter genom att avlägsna olika föroreningar och lösta ämnen från vattnet. Liksom grundsystemet fungerar det automatiskt, är underhållsfritt och kan hantera upp till tre kubikmeter vatten i timmen.
Och för hushåll, där vattnet måste rengöras ytterligare från järnsalter, mangan och tungmetaller samt ammoniak och organiska föroreningar, utvecklades ett specialiserat system för mjukgörande och integrerad behandling Aquamix-N, som också kan användas tillsammans med Aquacarbon-filter. Istället för att ha flera reningssteg sparar det utrymme och minskar kostnaderna för vattenreningssystemet.
artesiskt vatten
Endast två akviferer har beaktats ovan, men det finns även en tredje. Detta är en vattenavhärdare som också kan användas tillsammans med ett Aquacarbon-filter.n. Artesiskt grundvatten eller grundvatten under tryck från akviferer som ligger relativt djupt mellan berglager t.ex. kalksten . Därför är de inte känsliga för penetration av mänsklig verksamhet eller andra ämnen från ytan, dvs. artesiskt vatten innehåller inga biologiska föroreningar eller kemiska ämnen som tillverkats av människan. Vattnet finns vanligtvis på ett djup av 100-200 meter, men i vissa fall kan grundvattenmagasinet vara högre 30-50 meter eller mycket djupare cirka 1 000 meter .
Förutom avsaknaden av kontakt med grundvattnet är artesiska brunnar bekväma, eftersom deras flödeshastighet och nivå är praktiskt taget konstant och inte beror på säsongs- eller väderfaktorer, till skillnad från brunnar och sprickor ”på sand”.
Detta vatten är dock en mineralresurs, och okontrollerad utvinning av det kan i många områden påverka platsens hydrogeologi och till och med orsaka förändringar i topografin. Borrning av artesiska brunnar är därför strikt reglerad i lag och måste godkännas i förväg. Dessutom måste varje brunn ha en omfattande sanitär zon, vilket vanligtvis är omöjligt att förverkliga privat. I regel byggs en artesisk brunn per bosättning eller flera stora hushåll.
Uppfattningen att artesiskt vatten är ovillkorligt rent är inte heller helt sann. Trots att den inte innehåller några civilisationsprodukter eller jordföroreningar kan den innehålla en stor mängd lösta salter, inklusive hårdhetssalter, järn, mangan och vissa andra mineraler.
Enligt det Svenska hälsoministeriet kan järnkoncentrationen i vattnet i artesiska simbassänger uppgå till mellan 0,45 och 21 g/l, medan den säkra nivån i Sverige ligger inom 0,3 g/l och i Europa 0,2 g/l. Att dricka obehandlat artesiskt vatten kan framkalla hjärtsjukdomar, kan orsaka urolithiasis och kolelithiasis, kan orsaka gastrointestinala störningar. Dessutom är smaken av järnhaltigt vatten inte den mest behagliga.
Metoderna för dess rening har redan beskrivits ovan. Skillnaden är att en artesisk brunn vanligtvis inte är en enskild brunn. Att installera ett vattenreningsverk med hög kapacitet är ett kostsamt företag. Dessutom skulle en sådan station kräva kontinuerlig övervakning och underhåll. Därför är det bättre att pumpa vatten gemensamt och rena varje hushåll separat med hjälp av individuella mjukgörnings- och filtreringsenheter.
Det vatten som används i ett enskilt hushåll kan innehålla många olika föroreningar. Deras närvaro kan inte märkas omedelbart, men med tiden kan de ha en negativ inverkan på hälsan, skada vävnader, sätta hushållsapparater och delar av värmesystemet och vattenförsörjningen ur funktion. Vattenfiltrering och mjukgörande kan bidra till att förhindra detta, och användningen av moderna och tillförlitliga tekniska lösningar automatiserar dessa processer och minskar kostnaderna för utrustningen.
Hur kan jag bereda vatten för mitt privata hem på ett effektivt sätt? Vilka metoder och system finns tillgängliga för att säkerställa att vattnet är rent och säkert att använda för både dricksvatten och hushållsbehov? Vilka försiktighetsåtgärder bör jag vidta för att undvika förorening och säkerställa en pålitlig vattenförsörjning? Jag är nyfiken på att lära mig mer om processen för vattenberedning och vad som krävs för att upprätthålla en god vattenkvalitet i mitt hem. Tack på förhand för ditt svar!
Hur kan jag bereda mitt vatten för mitt privata hem för att säkerställa att det är säkert att konsumera och använda? Vilka metoder eller tekniker rekommenderas för att rena och filtrera vattnet på ett effektivt sätt? Finns det några specifika produkter eller lösningar som du rekommenderar för att uppnå detta? All hjälp och råd uppskattas! Tack på förhand!