...

En översikt över internationella portföljgranskningar

Det sägs att ingenting kan överraska Stockholm. De säger att Stockholms fotografer vet allt och har varit överallt, så det är inte meningsfullt att ta med nya fotografiska evenemang till staden, och säger att nu i Stockholm finns det multimedia och fotografi? Inte längre populärt?

Men det är det inte. Fotografin utvecklas oberoende av den goda eller onda viljan hos den som försöker skugga den. Detta är hennes natur, ljuset. kommer ändå att nå ut till allmänheten. Och eftersom det inte finns någon profet i hans hemland måste han först hitta sin väg till den globala och professionella publiken, och sedan, förstår du, kommer hans egen att komma ikapp honom.

Irina Chmireva

Irina Chmireva

Doktorsexamen i konsthistoria. För närvarande är hon senior forskare vid avdelningen för rysk konst från XX-XXI-talen. Institutet för konstteori och konsthistoria, Svenska konstakademin, Stockholm.

Medlem i International Association of Art Historians sedan 1993 och Oracle Fellow sedan 2002.

Medlem av redaktionsgrupper för European Photography Tyskland , Fotografia Kwartalnik Polen och IMAGO Slovakien . Hennes texter över tvåhundra har publicerats i specialiserade fotografiska tidskrifter, bland annat Aperture USA , PHOTO Frankrike , Multimedia art Polen , Eyemazing Nederländerna , Foto&Video, ZOOM Sverige . Hon har skrivit flera böcker och monografier om fotografins historia och Svenska och utländska författares verk.

Irina Chmireva har varit docent vid institutionen för konst och teknisk design av tryckta produkter vid Stockholm State University of Printing Arts sedan 1999.

Hon har varit kurator för mer än 150 utställningar med samtida och historisk rysk fotografi och samtidskonst på museer, fotocenter och konsthallar samt inom festivalprogrammen, bland annat Houston Biennale of Photography FotoFest.

Irina Chmyreva var en av organisatörerna och konstnärlig ledare för den första Pandus-festivalen för samtida konst i Stockholm 2007 , hon har varit konstnärlig ledare för fotografifestivalen Photovisa i Krasnodar sedan starten 2008 .

Hon ingick i arrangörsteamet för den första internationella portföljgranskningen för Svenska fotografer i Stockholm, som ägde rum i augusti-september 2011. Hon är också en av tre Svenska kuratorer för huvudutställningsprogrammet för fotobiennalen FotoFest 2012 i Houston, vars huvudtema är samtida ryskt fotografi.

Som jag har hört mer än en gång i Stockholm säger man att portföljgranskning är när en respekterad fotografiexpert tittar på en grön tonårings arbete och på ett ansvarsfullt sätt förklarar att det är fel eller att det inte alls ser rätt ut. Jag kan försäkra er om att detta förekommer, men det är inom ramen för en skola och för elever. Mycket användbar i acceptabla doser. Men portföljgranskning är på Svenska en granskning av portföljer. Frågan är av vem, när och varför denna granskning äger rum. Liksom vem som har satt ihop denna portfölj, i vilket syfte och i vilket syfte.

I världen

Sedan 1970-talet har internationella portföljöversikter hållits över hela världen. Man kan säga att allt började i Perpignan, en av de äldsta festivalerna för dokumentär- och tidskriftsfotografi, där en form av möten mellan tidskriftsredaktörer och fotografer uppstod spontant. Det var en riktig projektmässa, där fotograferna presenterade sitt fotomaterial och mer sällan oskjutna idéer, och där redaktörer för tidskrifter och byråer agerade som ”köpare” och i praktiken fungerade som mellanhänder mellan fotograferna och allmänheten.

Den mest framgångsrika formen av portföljgranskning, kallad Meeting Place, utvecklades i början av 1990-talet av FotoFest Houston, en internationell fotofestival.

Houston’s Portfolio Review är en mötesplats för fotografer och experter som kan hjälpa dem att utveckla sin karriär. De aktivistiska fotojournalisterna Frederick Baldwin och Wendy Watriss deltog i festivaler i Perpignan och Paris och utvecklade så småningom en idé om en egen festival som, som alla goda idéer, är vävd ur föregångarnas många verk.

1986 startade FotoFest en organisation som grundades av Baldwin, Votriss och deras partners 1983 den första internationella fotobiennalen i USA, FotoFest i Houston.

110 kuratorer, förläggare, redaktörer för tidskrifter och fotobyråer, galleriägare, samlare och inflytelserika konstkritiker från Nordamerika och Europa kom till FotoFest i fjorton dagar för att titta på fotografernas arbete i Meeting Place-portföljgranskningen. Evenemanget hölls på Warwick Hotel, en symbol för det gamla Houston, där en vistelse alltid ses som ett tecken på socialt erkännande. Valet av plats för portföljgranskningen understryker dess status och uppdrag: att göra fotografi till en del av det offentliga livet och ge enskilda fotografer möjlighet att få ett högt offentligt erkännande.

Meeting Place blir ett av FotoFests kännetecken och denna modell kopieras sedan av fotografiska institutioner i Argentina, Brasilien, Kanada, Colombia, Danmark, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Mexiko, Rumänien, Slovakien och olika städer i USA. Sedan 1986 har Meeting Place startat hundratals fotografers karriärer… 2008 deltog mer än 800 författare från 38 länder och 140 experter från 22 länder i Portfolio Review i Houston; 2010 deltog mer än 1 100 författare från 42 länder och 160 experter från 26 länder.

Mer än en lysande fotografisk karriär fick en flygande start vid förhandsvisningarna i Houston. FotoFest är också medarrangör av portföljgranskningar på FotoFest Meeting Place i Berlin 2006 , Peking 2007 och Paris 2010, nästa gång hösten 2011 .

Namnen på dem som tittar på portföljerna är ett slags fristad för den samtida fotografiska scenen: International Center of Photography ICP , New York; Museum of Modern Photography, Chicago; Georges Pompidou National Centre for Arts and Culture, Paris; Museum of Photography i Charleroi, Belgien; Australian Centre of Photography och över 100 andra organisationer.

I Stockholm

I Stockholm försökte de göra en portföljgranskning på sitt eget sätt och gjorde det på sitt eget sätt, förmodligen för att se till att vi har vårt eget speciella sätt överallt, särskilt inom fotografi. I mitten av 1990-talet deltog InterFoto-festivalen med sin direktör, den briljante Lushin Perkins, en stor amerikansk fotograf i sin generation och en sann protagonist för rysk fotografi som med sitt namn och sin auktoritet brukade ta med sig gäster från utlandet, bland dem ledande fotografer, direktörer för museer, festivaler, stiftelser… Vem visste då i vårt land att något inom fotografi berodde på dessa människor??

Jag är mer bekant med representanter för fotobyråer: de säljer något och kan köpa något. Och sedan kastade sig tio, tjugo eller femtio personer kan ni tro det, jag såg det med egna ögon på en gång över anonyma gäster med lite fräckhet och tur! Svenska författare. Var finns fotoalbumet, vem äger lådan och till och med ryggsäcken med kort??

Frågor i luften, eller snarare till den surrande skaran av fotografer. För att inte tala om kommunikationsproblemet. Människor som kunde konversera på engelska var värda sin vikt i guld, och vissa hade en karriär fotografisk som stod i proportion till deras betyg på filosofiska institutionen. Tack vare de engelskspråkiga fotograferna, hur mycket de än byggde upp sina egna karriärer, har det Svenska fotografiet i allmänhet fått en rikedom och en situation. I gamla tider, när det inte fanns några hus eller fotomuseer i landet, varken i huvudstaden eller i provinserna, men fotografiet var redan..

Varför hålla?

Portfolio Review är inte en tävling där en vinnare utses, utan en plattform för att bygga nya broar för kommunikation.

Portfolio Review ger fotografer en unik möjlighet att visa upp sina verk för ledande personer i den globala fotografiska världen: kuratorer på stora museer, förläggare, tidskriftsredaktörer, gallerister, representanter för fotobyråer, samlare och inflytelserika konstkritiker.

Hur man väljer?

Enbart under 2011 kommer det att hållas över tre dussin portfoliorevyer runt om i världen, alla med internationell inriktning. Frågan är om en viss portfölj är lämplig för en viss fotograf eller inte.

För det första är portföljgranskningar mycket ofta en del integrerad och numera nästan obligatorisk av seriösa fotofestivaler. Ta en titt på festivalens program: fotojournalistik – portföljgranskningen är naturligtvis främst avsedd för reportrar, journalister och dokumentärfilmare. Festival med en övervägande inriktning på nya medier – vid portföljgranskningen är konstnärer välkomna som arbetar med ny teknik på grundval av fotografi och som bygger världar av fragment och lager av verkligheten.

För det andra är avgiften för att delta i portfoliofotografering, hur konstigt det än kan låta för Svenska författare, också ett hinder. Det är inte uppenbart för oss, men det är ett faktum: ju större bidraget är, desto mer tvekar amatörfotograferna, som är uppvuxna i kapitalismens pragmatiska västerländska värld, att engagera sig. Ja, den här metoden fungerar inte för ryssar: vi bryr oss inte om huruvida det är gratis eller mycket dyrt – pengar spelar mindre roll i en kreativ miljö än för våra utländska västerländska kollegor. Det är alltså samma sak om du gör en portföljöversyn i Stockholm, som är gratis i år, eller den mycket dyra Houstonöversynen

För det tredje, ta en titt på vilka som är granskare och ställ dig själv en fråga: behöver du personligen dessa personer?? Du letar efter förläggare för en bok, medan portföljgranskningen involverar gallerister och universitetsprofessorer; eller tvärtom, du letar efter kontakter till museer, medan portföljgranskningen involverar kuratorer från flera museer. Det är en enkel uppgift när du förbereder dig för att själv delta i en portföljgranskning.

För vem Internationell portföljgranskning i Stockholm?

Portfolio Review i Stockholm är en av de viktigaste händelserna på den Svenska fotografiska scenen under de senaste tre decennierna. Portföljgranskningen genomförs för första gången i detta format och i denna omfattning i vårt land. Den internationella portföljgranskningen vänder sig till alla som identifierar sig med den Svenska fotografiska världen: aktiva fotografer, företrädare för museer, specialister på fotografins historia, teori och aktuell kritik, förläggare av fotolitteratur, kuratorer av fotoutställningar, specialister på samtidskonst samt en bred publik som är intresserad av samtidskonst, fotografi och visuell kultur.

Syftet med International Portfolio Review är att hitta och personligen presentera begåvade Svenska fotografer och fotografiska konstnärer för världens främsta specialister på foto- och konstscenen, att utbilda och upplysa den Svenska fotografiska gemenskapen, att organisera nya kreativa initiativ och bygga upp en professionell infrastruktur för samtida rysk fotografi.

I Stockholm kommer portföljgranskningen att äga rum i Garage Center for Contemporary Culture, under ledning av Iris Foundation, som en del av projektet ”In Support of Photography in Russia”. Portfolio Review anordnas gemensamt av FotoFest Houston och nyhetsbyrån RIA Novosti.

Arrangörerna bjuder in de mest inflytelserika personerna inom fotografi till Portfolio Review i Stockholm. Fotograferna får en chans att tala enskilt med dessa experter som kan hjälpa till med en utställning, en publikation eller råd om framtida karriärer.

Sagor om Askungen

Finns det några berättelser om dem som kom till portföljgranskningen som okända och lämnade den som berömda?? Alla som är ute ur barndomen förstår att vackra sagor om någon som vaknar upp nästa morgon berömd efter en föreställning är en talande överdrift, vilket är lätt att tro när man läser en biografi om en världsstjärna, där berättelsen handlar om händelser som ligger långt tillbaka i tiden, där texten komprimerar tiden och det arbete som täcker parsec-avståndet mellan chansen som ges av en portfoliorecension och det internationella erkännandet förvandlas till litteraturens magi.

Men de framstående författarnas berömmelse i portfoliorecensioner sprider sig snabbt och berör djupt in i recensenternas hjärtan ända till intervjuarnas avund – en del av dem var de första som såg det intressanta materialet, medan andra inte hade något möte med en ny författare i sitt schema . Portföljgranskningen är ett lotteri som spelas enligt olika regler men samtidigt av båda parter: fotografer och betraktare. Det var därför som berättelserna om fotografer vars öde förändrades i en portföljgranskning rullades upp framför mina ögon.

Brad Temkin, ”Openings at FotoFest”, en utställning inom ramen för fotobiennalen FotoFest 2006; ett urval av Evgeny Berezner och Irina Chmireva:

– Människan älskar trädgårdar. De är länken mellan människa och natur, en ö av kreativitet som synligt uttrycker den mänskliga närvaroens omfattning i naturen.

Den urbana mänskligheten uppskattar i trädgårdarna närvaron av själva naturen i en liten privat värld. På så sätt blir trädgården ett visuellt uttryck för själen, som odlar sig själv bakom den mur som skiljer individens territorium från det större samhället. Staden blir en symbol för ett samhälle som är organiserat så hierarkiskt och kaotiskt som det är. Trädgården är ett uttryck för personlig kreativitet, ett uttryck för en mänsklig skapare.

För en kulturmänniska som är född i Medelhavsområdet, i Främre Orienten, Nordafrika, Grekland och det gamla Rom, en kulturmänniska som vanligtvis definieras som europé, blir en trädgård en touch av paradiset, ett minne av paradiset. En trädgård som odlas av honom själv är full av symbolik och binder trädgårdsmästaren till hela kulturkosmos.

En trädgård kan ha en stil, den kan omedvetet innehålla citat från en kulturell epok som är kär för trädgårdsmästaren, men den kan också vara en överraskande blandning av olika tider. Trädgårdsmästaren må ha djupa eurocentriska rötter, men hans egen trädgård, där gamla saker påminner oss om en personlig tid, om saker som är förbi och borta, blir en trädgård som genomsyras av den östasiatiska kulturens sanna ”sorg över de åldrande sakerna”.

En trädgård knyter sin skapare till kulturhistorien, till sitt eget förflutna. Men dessa kopplingar som genomsyrar luften i trädgården blir tydliga i Brad Temkins fotografier. Hans bilder förstärker de obetydliga, oansenliga tecknen på olika tider, och med sin behärskning av färgerna förvandlar han trädgårdens livliga grönska till ljuset från gotiska glasmålningar med bilder av en paradisträdgård.

Temkins fotografier tar bort slöjan av det vardagliga från trädgårdarna och avslöjar deras inbäddade symboler i sin ursprungliga livlighet. I dessa fotografier överskrider författaren inte den gräns som skiljer konstnärens förundran från forskarens typologi. Temkins fotografier är fortfarande lika magiska som ljuset och färgerna i de små paradisiska hörn som storstadsborna skapar för sig själva.

Sedan dess har Brad haft flera utställningar, bland annat på Chicago Institute of Contemporary Art, som i likhet med många andra systemiska organisationer som arbetar inom samma globala system för att stödja och hitta konstnärer är uppmärksam på sina kollegers åsikter: urval vid en portföljgranskning, motivering av urvalet av utländska kuratorer – utställning i Houston – tillräckliga skäl för att arbeta med en ung vid tiden för utställningen i Chicago författare – och sedan gör fotografen sin sak, centrumet gör sin…

Frank Rodick, ”Discoveries”, utställning på FotoFest Biennale 2006; separatutställning på FotoFest Biennale 2010 festivalens huvudtema är samtida amerikansk fotografi :

– Människan – tre tillstånd som existerar samtidigt: det sociala, masken; det personliga, som kanske också hålls tillbaka av personliga krafter inom de sociala normerna; det personliga dolda, där passioner och minnen rasar. Frank Rodick arbetar med alla tre komponenterna i den mänskliga själens enhet. Han tar bort masker, han skriver video, som genom tekniska omvandlingar blir till fotografi, han tar upp teman från gamla myter och temat döden, hans arbete innehåller reminiscenser av film, video, inklusive hemliga inspelningar, äckligt och tilltalande för allmänheten på samma gång.

I Rodiks fotografier är filosofin närvarande i fotografisk form, inte som en illustration av idéer, utan genom fotografiet avslöjas idéerna i sin absorberade, essentiella skönhet i formlerna. Den här författarens bilder är alltid ett mycket personligt uttalande. Men samtidigt estetiserar han formen så att fakta om hans eget liv, hans mänskliga existens, blir symboliska, viktiga utanför hans personliga kosmos, börjar beröra allmänheten..

När jag valde ut material för att illustrera min portföljgranskning bestämde jag mig för att låta Cinderella-historierna visa på de olika intressen som professionella kuratorer, gallerister och förläggare har – de som allmänheten möter fotografiet genom i den samtida världen. Alla tre exemplen – Temkin, Rodik och Papo se nedan – visar på bredden i det fotografiska livet, på möjligheterna att vara beroende av helt olika trender, stilar och författarmanér.

Rachel Papo. Serienummer 3817131, ”Discoveries at Meeting Place FotoFest”, en utställning inom ramen för fotobiennalen FotoFest 2008; ett urval av Christoph Tannerth, chef för K-museetünstlerhaus Bethanien, Berlin, Tyskland.

– Rachel Papos fotografier är svåra att förstå om man inte har en förståelse för det israeliska samhället och den israeliska armén, eller om man inte kan jämföra dem med andra fotografiska serier om kvinnor och armén, till exempel ”Women serving in Iraq” och ”Iranian tankers” av Jenny Mathew eller ”9.5% PLUS” av Anastasia Khoroshilova.

För kvinnor innebär frigörelse inkludering. Betyder detta att de bör inkallas till armén?? Militär tjänstgöring utvecklar ett feministiskt medvetande – eller bara ett medborgarmedvetande? Jenny Mathew, Anastasia Khoroshilova och Rachel Papo ger olika svar.

Det finns inga bestämmelser om kvinnors skyldighet att försvara hemlandet, men i de flesta länder får de tjänstgöra i de väpnade styrkorna. I alla länder utom Israel, Libyen och Nordkorea är det endast män som måste beväpna sig för att försvara nationen en tredjedel av dem är undantagna från vapentjänstgöring, främst av religiösa skäl; de tjänstgör i stället på tekniska och administrativa poster . Israel är ett sällsynt land där kvinnor lagligen kallas in i armén, men bara för två år, medan männen kallas in för tre år. Deltagande i militära operationer är dock frivilligt, vilket fastställdes i en lag från 1994.

Diskursen kring armén och militärtjänsten formar den israeliska politiska kulturen, samhällsstrukturen, ekonomin, symbolsystemet och uppfattningen om samhället. Israel har svarat på varje hot mot den judiska statens existens genom att öka sin militära styrka och sin ständiga beredskap för krig. Det är en reaktion på förintelsen och på att vissa av Israels grannländer vägrar att erkänna Israel som en separat stat.

Rachel Papos fotografier skildrar kvinnliga soldaters vardag och den allomfattande militariseringen av Israel. Författaren tittar noga på ”kvinnlighet” i en militär dominansstruktur, men tar inte upp frågan i samband med en politisk-industriell-militär manlig oligarki. Hennes fotografier är inte ett sociologiskt arbete där man utforskar könsrelationer för att förbättra arméns effektivitet. De bevisar att enbart närvaron av kvinnor på områden som domineras av män t.ex. armén inte eliminerar problemet med könstillhörighet och de förtrycksmekanismer som är förknippade med detta.

I Women in Service in Iraq and the Iranian Tankers håller Jenny Mathew som krigskorrespondent avstånd till de människor hon fotograferar. Choroshilovas ”9,5 % PLUS” visar att kvinnor i armén är avskräckande. Rachel Papo däremot hittar språk för att beskriva extrema stressiga situationer, stunder av kollaps, ensamhet och rädsla för förlust. Men trots det hårda ämnet är Rachel Papos fotografier ömma och mänskliga.

Bland berättelserna om Askungen valde jag medvetet den samtida ”nya” dokumentärfotografin, för vilken den tyska kuratorn nämner flera redan formulerade, ”identifierbara” exempel, bland annat fotografierna av vår landsmaninna Anastasia Khoroshilova: även om hennes verk fortfarande är marginaliserade även av den professionella publiken, är det bra att veta att hennes fotografi är ett väletablerat fenomen, som nästa generation fotografer redan är intresserade av.

Samhällsmodeller – fotografiska modeller

Historiskt sett har två principer stått mot varandra i Sverige sedan sovjettiden: officiellt – inofficiellt, reportage – konstfotografi. Den så kallade bipolära bilden av världen kvarstår, i detta fall fotografiskt. I Europa och Amerika, där fotografiet under de senaste fyrtio åren har kommit långt för att etablera sig som en av pelarna i den samtida visuella kulturen, har fotografimodellen länge varit multipolär, det finns olika riktningar på fotografins territorium, som inte strider mot varandra utan upptar olika nischer och kompletterar varandra.

Faktum är att portföljgranskning är en illustration av en sådan komplex struktur i den fotografiska världen, där det finns en hierarki, men där det finns en gemensam plattform för att förstå varandra, en grund för stöd och tillväxt för fotografer… Det är förmodligen därför som internationella portföljgranskningar utanför Amerika och Europa, oavsett om de sker i Kina, Sverige eller Mellanöstern, är en symbol för förändring och integrering av lokala fotografiska samhällen i den globala kontexten.

Fotografen talar med recensenten Christoph Tannerth

Fotografen samtalar med recensenten Christoph Tannert chef för Bethanien Art Center, Berlin, Tyskland under den officiella delen av portföljgranskningen på biennalen FotoFest 2008 i Houston,

© FotoFest

”Photographers’ Night” öppen utställning för alla deltagare i portfoliorevyn under fotobiennalen FotoFest 2010 i Houston,

© FotoFest

Portfolio Review vid FotoFest 2010 Biennale, Houston

Portfolio Review på FotoFest 2010, Houston,

© FotoFest

Portfolio revue i Paris 2010 på Institut de la Photographie Spéos

Lens Culture FotoFest Meeting Place, en portföljgranskning i Paris 2010 på Institut de la Photographie Spéos,

© FotoFest

Yossi Milo, gallerist i New York

Yossi Milo, gallerist från New York, talar till pressen vid öppnandet av Meeting Place FotoFest i Peking 2006,

© FotoFest

Frank Rodick, Kanada

Rodic 97532 Frank Rodic, Kanada. № 97532.

Blå boll, blå vägg - Chicago

Bred Temkin. Blue Ball, Blue Wall – Chicago, IL 2003

Brad Temkin. Blå boll, blå vägg. Chicago, 2003

Brad Temkin. Blå boll, blå vägg. Chicago

Bred Temkin. Fågelhus – Chicago, IL 2000

Brad Temkin. Hus för fåglar. Chicago, 2000

Papo Serienummer 01

Papo Serienummer 01

Rachel Papo. Serienummer 3817131

Papo Serienummer 02

Papo Serienummer 02

Rachel Papo. Serienummer 3817131

Papo Serienummer 03

Papo Serienummer 03

Rachel Papo. Serienummer 3817131

Betygsätt den här artikeln
( Inga betyg ännu )
Alva Ulsson

Hej! Jag heter Alva Ulsson och jag är en erfaren konsult inom hushållsapparater. Med årens erfarenhet vill jag dela med mig av värdefulla kunskaper och tips relaterade till hushållsapparater.

Vitvaror. TV-apparater. Datorer. Fotoutrustning. Recensioner och tester. Hur man väljer och köper.
Comments: 2
  1. Max

    Hej! Kan du rekommendera några pålitliga källor eller organisationsnamn som erbjuder internationella portföljgranskningar? Jag är intresserad av att få en bred översikt över olika internationella portföljgranskningsalternativ. Tack på förhand för din hjälp!

    Svara
  2. Wilhelm Holmgren

    Kan du rekommendera några pålitliga källor eller publikationer för att få en översikt över internationella portföljgranskningar?

    Svara
Lägg till kommentarer