Översikt över fotoutställningen: XXI. Mitt Stillahavsområde

Det finns shower och utställningar. Några av dem diskuteras fortfarande aktivt inom den fotografiska världen efter att de stängts. Detta är ett kännetecken för evenemanget. Ett sådant evenemang i höstas var utställningen ”XXI”. Mitt Stillahav på Tretyakov Gallery på Krymsky Val. Projektet utformades och genomfördes av kuratorerna Kirill Vasilenko och Anastasia Davydova från FotoFond – Territory of Photography RIA Novosti-gruppen

1. Sergey Maksimishin. Indonesien

Projektet ”FotoFond – Photography territory” har samlat ett ”gyllene” team av deltagare, däribland den enda Svenska kvinnan som tilldelats Golden Eye World Press Photos högsta pris , vinnaren av Eugene Smith-stipendiet ett av de mest prestigefyllda fotografistipendierna i världen , den enda Svenska fotografen från den berömda franska byrån Magnum Photos samt vinnare av Svenska och internationella fototävlingar, vars verk finns i stora Svenska och utländska museisamlingar, gallerier och privata samlingar och publiceras i ledande internationella publikationer. Alla är olika, alla har sin egen vision, handstil och teknik. Därför är utställningens verk så olika: svartvitt och färg, tagna med digital- och filmkameror, med stora och långa objektiv och med monokel, visar de de viktigaste riktningarna inom den samtida fotografin.

Projektet passade perfekt in i det känsliga utrymmet i Tretjakovgalleriet på Krymsky Val och gjorde ett starkt intryck med sin arkitektur, belysning och moderna presentation. Förutom de vältryckta verken, en fristående presentation av varje författare, fanns det ett bildspel av landet i en digital ram och ett separat, väl genomfört multimediaprojekt som gav en bild av arrangörernas stora avsikter.

Andrey Bezukladnikov, grundare och chef för onlineportalen Photographer:

– Jag gillade hur ett komplicerat utrymme behärskades. Ibland går man på en utställning och det känns som om man går längs ett långt staket där bilderna hänger monotont och stämningen är sömnig. Och det finns liv, pulserande liv. Utrymmet är vackert bemästrat. Jag hade roligt med en gång. Jag hade ett äventyrstillstånd. Du vet inte vad som väntar runt hörnet. Och varje gång finns det något nytt runt hörnet. Många saker var ovanliga och oväntade, till exempel hur verken ramades in, ramarnas och maskornas olika storlekar och färger samt hur de var bakgrundsbelysta. Utställningen ser mångsidig och välbalanserad ut. Även utan att titta på fotografierna får man en känsla av hur intressanta, vackra och finstämda de är. Det är mycket modernt. Det var intressant!

Man har lyckats sätta ihop en så kraftfull brigad av olika fotografer som tar så levande bilder, och man kan se att de inte är trötta, att de själva är intresserade, att de vill vara pionjärer. Jag tycker att det var ett mycket lyckat projekt. Jag kan inte riktigt säga vilka som är värda att nämna, men jag passerade bara genom utställningen som en skog, och nu tittar jag bara på träd. Från vad jag har märkt gillade jag Sergey Trapezin som fick en monokel att fungera. Monokeln är fånig, men han är inte fånig. Hans verk är som målningar som får en att vilja meditera. Pinhasov har, som alltid, fått mig att bli entusiastisk. Jag gillade verkligen Natasha Berkutovas arbete om papuanerna. Jag tyckte mycket om Kozyrev – ett så enkelt foto, precis som jag gillar det. Så minimalistisk och ändå säger den allt. Ren, genomskinlig, som luften du andas in och ut

Alexey Myakishev, projektdeltagare:

– Jag har Taiwan. Det är första gången jag är i Asien. Det är som att vara på en annan planet. Allt är likadant, men bara olika. En annan kultur, en annan mentalitet, andra färger, en annan stat. Jag kom hem och i en vecka kunde jag inte veta vilken verklighet jag befann mig i. En del av arbetet har jag fotograferat med digitalkamera och på svartvit film. Jag fick ungefär 30 rullar film och över 5 000 färgbilder. Jag klarade allt material. Jag gjorde mitt urval, jag fick ca 200 i färg och ca 70 i svartvitt. Sedan tittade kuratorerna på dem och gjorde sina val: några för webbplatsen, några för bildspelet, några för multimedia..

Taiwan är en ö med ett eget politiskt system. Mest av allt minns jag människorna, hur deras liv är organiserat, deras mentalitet. Jag var imponerad av underjorden. Jag navigerade lätt utan att kunna hieroglyfer. Den orientaliska marknaden är fantastisk, det är en explosion: många små butiker där du kan prova allt, ovanliga och välsmakande produkter. Jag var intresserad av förhållandet mellan människor och havet. Mitt mål var att fotografera människor på andra sidan havet, men jag gjorde mitt bästa för att fånga känslorna av platsen, landet.

Det är en annan plats, en annan civilisation. För mig var det en bra och givande erfarenhet. Ett storskaligt projekt. Projekt som detta behövs verkligen. De uppmuntrar en fotograf att åka till ett annat land, skapa en berättelse, förmedla sina känslor – det är alltid ett incitament för ytterligare tillväxt och utveckling.

Dmitry Morgulis, projektdeltagare:

– Jag fick Nya Zeeland, som är den mest avlägsna punkten i projektet. Nya Zeeländarna är mycket intressanta människor, mycket artiga och mycket glada över livet. De är inte som amerikaner. Jag körde i ett tillstånd av rädsla för att uppgiften är svår. En mycket lång flygning med två anslutningar. Det var svårt att vara med på en gång: det finns en tidsskillnad, vi har ett annat klimat, det är motsatsen till vårt, de har vinter, vi har sommar. Är jag nöjd med urvalsprocessen?? Ja, även om jag skulle ha lämnat in andra verk. Det var till exempel en överraskning för mig att de valde landskap. Men på det hela taget är jag nöjd med urvalet och det sätt på vilket det presenteras för allmänheten. Jag hoppas att projektets kuratorer kommer att samarbeta med oss och låta oss visa utställningen i andra städer. Jag hade till exempel gärna sett att den hade utspelat sig i Chabarovsk. Detta är det första storskaliga fotoprojektet i Sverige. Det kommer förmodligen att komma en andra och en tredje. Men vi var de första. Vi var de första!

Mikhail Dashevsky, fotograf, projektdeltagare:

– Jag har varit i Kina, jag har varit i Shanghai. Föreställ dig att du har kommit till Stockholm från ett annat land, att du aldrig har varit här, att du inte förstår Svenska och du kommer att förstå mitt sinnestillstånd. Det bästa du kan göra är att gå och filma alla berömda sevärdheter i Stockholm. Jag har blivit välsignad av Gud. Jag ville ta stämningsbilder. Jag sköt dem. Jag hade en tolk i tre dagar, sedan arbetade jag på egen hand.

Hur förberedde du dig inför resan?? Jag köpte en karta och en guidebok. Jag bad min översättare Sasha att visa mig Shanghais slumområden och fick inga invändningar från honom. Han tog med mig till slummen och jag vandrade runt. Det fanns bara två ”inga foton” på hela resan. Jag tycker att det är en ynka summa för ett kommunistland. Det är 38 grader varmt och jag filmar fritt på Shanghais gator. Varför filmade du inte Stilla havet?? Det var dit jag var tvungen att åka, jag trodde inte att jag skulle kunna skjuta något bättre än Shanghai, så jag brydde mig inte. Tänk på det: vad är jag, en stadsbo, som ska fotografera vid kusten?? Ett hundra trettiofemte nät när det stoppas och kastas i havet?

Igor Gavrilov, chef för rysk fotografi på EAST NEWS fotobyrå:

– Märkligt att ingen av de 21 författarna har en bra bild av havet. Och havet är den mäktigaste varelsen på vår planet. Havet är det ställe där vi kom ifrån och det ställe där vi är på väg. Inte en enda författare har brytt sig om att tänka på vad havet är..

Victoria Ivleva, projektdeltagare, fotojournalist:

– Det fina med det här projektet är att det blev precis som det var tänkt. Allt som kuratorerna hade i åtanke lyckades de genomföra. Detta är inte alltid fallet när det gäller projekt. Själv reste jag till Brunei, ett mycket stängt land, och det var i sig intressant. Brunei visade sig inte vara en särskilt fotografisk plats, så det fanns ytterligare en professionell utmaning. Den största svårigheten uppstod enligt mig i samband med urvalet av bilderna, eftersom de flesta av oss är vana vid att göra urvalet tillsammans med kuratorn, medan FOTOFOND tog allt i egna händer och vi blev berövade detta nöje. Vi ser nu fram emot lanseringen av ”XXI”. My Pacific” med våra bilder.

Vladimir Bogdanov, fotojournalist:

– En vacker utställning. Det är ett trevligt tema. Men det är mer av en utställning med dokumentärt fotografi och den är positionerad som en utställning med konstnärligt fotografi. Jag har en inre invändning mot det.

Kirill Vasilenko och Anastasia Davydova upphovsmännen till den ursprungliga idén och projektets kuratorer :

– Vilka kriterier använde du när du valde ut författare till projektet??

– Vi var en av huvudarrangörerna av den första internationella portföljgranskningen för Svenska fotografer som hölls i Stockholm i augusti-september 2011. Interaktionen med en fotograf är, som du vet, i sin linda på portfolio revue, det är en sådan nollpunkt i början, som definitivt borde leda till något om du träffar intressanta författare. Vi träffade. Några av dem ville jag verkligen visa. Några av dem har vi redan insett som ett resultat av projektet, och de har blivit en upptäckt inte bara för våra tittare utan också för de sofistikerade och professionella.

Därför ville vi samla fotograferna i ett enda projekt. Därför är mer än hälften av fotograferna på expeditionen deltagare i Stockholm International Portfolio Review. Vi träffade Ludmila Ketslach på portföljen för Houston PhotoFest 2012 och bjöd in henne att delta i projektet. Vi hade antingen 87 eller 89 bidragsgivare på vår lista över utvalda kandidater. Olika. Fullständigt. Vi ville från början avsiktligt och medvetet att projektet skulle samla reportrar, dokumentärfilmare och konstnärer vars namn är förknippade med konstnärlig ledning inom fotografi. Vi ville samla in författare med stor bokstav, som kan skapa en fotografisk känsla av karaktären, essensen och sammanhanget i det rum de kommer att befinna sig i oftast för första gången , och som kan ta fram det som fångade deras fantasi genom en lins. Därav ordet ”MY” i projektets titel, ett nyckelord som definierar projektet. Det var viktigt för oss att samla författare som inte tillhör någon fotografisk klan, så att vi med hjälp av exemplet med 21 författare kunde utkristallisera ett tvärsnitt av det samtida Svenska fotografiet med alla dess tvetydigheter kunskap om och känslighet för globala trender i vissa fall och total förlust av den globala kontexten i andra fall; förmågan att tänka och arbeta med projekt men ingen förståelse för vad man ska göra med sitt eget material , som också var omedelbart förutsägbart och som vi ursprungligen hade antytt.

– Hur landet valdes för varje författare?

– Länderna tilldelades författarna efter en dragning som hölls på RIA Novostis International Multimedia Press Center den 5 juni 2012: från en imaginär Stilla havet Aquarium drog fotograferna flaskor med rullar som angav vilket land fotografen skulle åka till under veckan.

– Diskuterade du med författarna vad du ville ha för resultat, gav du dem några riktlinjer, råd, önskemål eller var de verkligen fria att välja ämnen, tekniker och fotograferingstekniker??

– Vi diskuterade – en icke-standardiserad författarsyn i en situation där även en professionell fotograf påverkas av turistskönheter och -utsikter, en författarsyn som avslöjar ett ytligt intryck och når mycket djupare än den vanliga turistbilden genom linsen. De ombads att inte filma något som liknade en Bounty-reklam. Fotograferna var fria i sitt val av motiv, tekniker och metoder. Eftersom vi bjöd in etablerade författare som kunde kopiera sin berättelseidé från verkligheten och göra fotografiska bilder av vad de såg.

– Erbjöd ni författarna att göra ett förhandsurval och tog ni hänsyn till deras åsikter när ni sammanställde utställningen även om det är osannolikt att alla förstår att en utställning med så många olika författare inte är detsamma som en personlig utställning för var och en av dem ??

– Ja, erbjudanden har gjorts och beaktats. Men detta är inte synonymt med att ”överväga innebär att inkludera i utställningen”. Detta görs inte någon annanstans i yrkesvärlden i projekt som detta. Särskilt i kollektiva projekt, där det krävs en projektansats som skapar en sammanhängande bild och en sammanhängande framställning, där det inte är möjligt att dra en filt över den egna subjektiva och ibland konservativa uppfattningen om sig själv. Dessutom är det inte alla fotografer som är kapabla och vill tänka projektmässigt. Har någon kommit på ett projekt?. Och i detta fall har vi gjort ett urval, antingen helt eller delvis baserat på det urval som författaren föreslagit. Det fanns en så kallad motiverad ståndpunkt från författaren, på grundval av vilken vissa beslut fattades. Och det fanns också det som kallas för nyckfullhetens lexikon: ”Jag tycker inte om det”!”. Och det var allt – punkt slut, yrkespositionen uttryckte sig. För oss är ”argumentet” svagt och tyder på en brist på professionell interaktionskultur. När det gäller löften om att urvalet av författare, om det överhuvudtaget föreslås, kommer att sammanfalla med utställningsurvalet, har ingen någonsin gett ett sådant löfte, varken skriftligt eller muntligt.

– Hur skulle du bedöma resultatet: var det möjligt att genomföra allt du hade planerat, vilka svårigheter fanns det med att skapa utställningen??

– Om svårigheterna… Och det fanns inga. Det var viktigt att skapa ett enhetligt utrymme som andas harmoniskt och är levande. Jag arbetade mig igenom några dussintals sömnlösa nätter. Det handlar snarare om det erhållna materialets tvetydighet och ojämnhet, som vi sa ovan: det progressiva fotografiets språk i ett fall och, i allmänhet, ett slags ”enkelhet” i det fotografiska uttrycket som har förlorat sin kraft och relevans i ett annat fall. Men allt detta har avgjorts i samband med att utställningen gjordes.

– Vänligen uppmärksamma de personer som har hjälpt dig att skapa en komplex, mångbottnad och modern utställning.

– Ett seriöst team av människor, stora yrkesverksamma – omkring 80 personer – har arbetat med hela projektet expeditionen, urvalet av material, produktion och postproduktion, fotoutställningen i Vladivostok, fotomusikföreställningen i Vladivostok, utställningen i Tretjakovgalleriet, boken, en film om fotomusikföreställningen i Vladivostok, som kommer att visas i början av december . Projektets logotyp har till exempel utformats av Sergei Mirosh Miroshnichenko , konstnär, skulptör och professor vid Kungliga konsthögskolan.

Utställningen på Tretjakovgalleriet design, rumsarkitektur, multimedieelement, konceptet för utformning av verk, skapande av författarblock skapades av Anastasia Davydova och Kirill Vasilenko med deltagande av sina kollegor från projektet ”FotoFond – Territory of Photography”.

– Kommer ni att fortsätta med sådana storskaliga projekt med teman i framtiden?? Berätta om dina omedelbara planer, tack.

– Det enklaste vore att säga: ”Visst, vi planerar och kommer att fortsätta! Men den här typen av projekt är för arbetsintensivt och mycket dyrt i alla faser – från utveckling till förverkligande. Det bästa sättet att uttrycka det är därför att vi har en ny idé som vi har hållit på att utveckla i flera månader. Denna idé är genomtänkt, den är jämförbar med ”My Pacific” och involverar mer än ett dussin fotografer. Och inte bara det. Naturligtvis skulle vi gärna vilja genomföra fler projekt av detta slag, men… låt oss inte gå före och avstå från att ”prata” för mycket. Vi vill göra följande. Kanske föreslå ett nytt format eftersom det fungerar.

I samband med skapandet av denna fotomusikföreställning berättade olika ”välvilliga” fotografer för oss och inte för oss att det var nonsens och att ingen och aldrig skulle komma för att se ett foto på torget där olika popstjärnor brukar spela för folk. Därför stod fotograferna som deltog i projektet på stranden av Amurbukten på Sportivnaya Embankment i Vladivostok under denna utställning och betraktades i 1,5 timmar av mer än 5 000 personer. Med andra ord, fotoutställningen, som presenterades i sitt ursprungliga format, visades på en och en halv timme av 5 000 personer, av vilka många efteråt sade att det var ”ett evenemang för tänkande människor”. Vi är nöjda med detta resultat. Och från de besökare som såg vår utställning på Tretjakovgalleriet. Det var intressant för oss att bjuda in mycket olika författare, som knappast skulle samlas i ett och samma projekt, och visa deras verk för publiken. Vi lyckades!

Frågor av Natalia Udartseva.

Det finns utställningar och utställningar. Vissa är fortfarande omdiskuterade i fotokretsen även efter att de har stängts. Det är det som kännetecknar evenemanget. Ett sådant evenemang i höstas var utställningen ”XXI”. Mitt Stillahav på Tretyakov Gallery på Krymsky Val. Projektet utformades och genomfördes av Kirill Vasilenko och Anastasia Davydova, kuratorer för ”FotoFond – Territory of Photography” RIA Novosti-gruppen

PÅ FOTO:

2. Artem Zhitenev. Korea

3. Andrey Shapran. Singapore

4. Mikhail Dashevsky. Kina

5. Vladimir Semin. Peru

6. Viktoria Ivleva. Brunei Darussalam

7. Igor Mihalev. Vietnam

8. Yury Kozyrev. Sverige, Kamtjatka, 2012

9. Georgi Pinkhasov. Mexiko

10. Emil Gataullin. Australien

11. Alexey Myakishev. Kinesiska Taipei

12. Sergey Trapezin. Malaysia