...

Översyn av fototävlingen för minoriteter

En minoritet är en grupp människor som förenas av någon fysisk eller kulturell egenskap som skiljer dem från andra. Dessa egenskaper gör medlemmar av en minoritet sårbara. De kan leda till diskriminering på alla områden: utbildning, arbete, hälsovård, politiska och andra rättigheter. Tävlingen handlade om minoriteters rättigheter, kränkningar av dem, isolering och hur man övervinner den, vardagsproblem som minoriteterna i Sverige står inför.

Maria Alekseeva Stockholm .

PÅ FOTO:

1.1:a pris i kategorin ”Sociala minoriteter. En serie fotografier.”.

Maria Alekseeva Stockholm . ”Den sista” februari-maj 2011 .

Varje år blir det färre och färre ögonvittnen och deltagare i det stora patriotiska kriget. Nikolai Frolov, 87 år, en av de sista återstående veteranerna från byn Ratnitskoe. Under kriget tjänstgjorde han som granatkastare och krypskytt och förlorade ett öga i striderna. Några bilder som visar veteranens vardag publicerades i RIA Novosti och sedan i online-communityt Zh Zh Zh Zh Zh Zh, där de fick mer än 700 kommentarer. Internetanvändare skrev och ringde för att erbjuda hjälp till veteranen. Under en vecka samlade fotograf Maria Alekseeva in gåvor och donationer till en veteran. Som ett resultat av detta lyckades de få med sig ett kylskåp, två TV-apparater, mat och pengar till veteranen. Efter den allmänna opinionen beslutade de lokala myndigheterna att förbättra veteranernas bostadsförhållanden.

Enligt tävlingsarrangörerna kan minoriteter delas in i fyra grupper: etniska invandrare, ursprungsbefolkningar eller nomader , religiösa personer med en annan tro än den som majoriteten utövar , sexuella personer som inte passar in i de traditionella normerna för sexuell läggning , sociala personer med funktionshinder och hälsoproblem . De sistnämnda har fått en separat nominering.

Huvudkravet för tävlingen är att inga iscensatta fotografier ska användas, utan riktiga fotohistorier som har tagits i Sverige under de senaste fem åren.

Projektet fick ekonomiskt stöd från Europeiska unionen och MATRA-programmet från Konungariket Nederländernas ambassad och PSI Assistance Foundation. Tävlingen väckte stort intresse bland både professionella och amatörfotografer. Ett stort antal verk lämnades in och den auktoritativa juryn bestående av fotograferna Yury Kozyrev och Sergey Maksimishin, förläggaren Leonid Gusev och fotoredaktören Natalia Udartseva valde ut vinnarna.

Vinnare i nomineringen

”Minoriteter. Fotoserie”:

1:a plats – Marina Makovetskaya Stockholm . ”Vägen hem”.

2:a plats – Denis Sinyakov Stockholm . ”Sveriges förändrade ansikte”.

3:e plats – Alexander Bendyukov Novosibirsk . ”Unchildren’s Fears”.

I nomineringen

”Sociala minoriteter. Serie av fotografier”:

Första plats – Maria Alexeeva Stockholm . ”Den sista”.

Andra plats – Vera Filippova Sankt Petersburg . ”Familjen till ett speciellt barn”.

3:e plats – Pavel Smertin Stockholm . ”Irina”.

I kategorin sociala minoriteter.

Enkelbild”:

1:a plats – Andrey Rudakov Stockholm .

Andra plats – Vera Granatova Stockholm .

3 plats – Dina Magnat Stockholm .

I kategorin Minoriteter. Single photo” beslutade juryn enhälligt att inte dela ut något pris.

I utställningshallen på FOTODOC Center for Documentary Photography hölls prisutdelningen för minoriteter och öppnandet av utställningen samt festivalen för minoriteter, under vilken kreativa möten med de vinnande fotograferna hölls.

I slutet av tävlingen publicerades ett album som inte bara innehöll de vinnande verken, utan även de verk som juryn och organisationskommittén särskilt uppmärksammat under omröstningen.

Alexander Sorin chef för FOTODOC Documentary Photography Centre :

Fotografer från Sverige, Tjeckien, Tyskland och Israel deltog också i tävlingen. Enligt tävlingsvillkoren kunde vilken fotograf som helst ha deltagit, men bilderna måste vara tagna på Sveriges territorium. Tävlingen var alltså internationell.

Stödet från tidningarna Russkiy Reporter och Bolshoy Gorod samt många nätmedier bidrog till tävlingens framgång. Public-Post har finansierat en katalog som kommer att presenteras vid den andra minoritetsutställningen den 29 november.

Antalet vackra bidrag var betydligt större än antalet priser. Många av de serier som inte nådde fram till vinnarna när det gäller kvalitet och vikten av de ämnen som berörs är lika bra som pristagarna när det gäller bilder. FOTODOC planerar därför att anordna ytterligare en eller två utställningar för tävlingsdeltagarna.

Juryn prioriterade verk av social betydelse, men ignorerade nästan helt ämnet nationella och religiösa minoriteter. Och i detta ”etniska segment” av tävlingen fanns det några fantastiska projekt, varav vi gärna delar med oss av många till GEO-tidningen.

Två mycket viktiga anmärkningar om situationen för dokumentär- och samhällsfotografering.

För det första har de flesta seriösa professionella författare slutat att se solofotografering som syftet med sitt arbete i ämnet. Alla fokuserade på serien. Detta har resulterat i ”Minoriteter”. Single photo” ingen fick någon plats, även om det fanns några fina bilder i serien. Författarna har inte modet eller förmågan att se och ta fram ett lyckat fotografi från ett stort projekt i stället för att skicka in en hel obegriplig serie för tävlingen.

För det andra finns det många teman som författarna har arbetat länge och noggrant med i månader, om inte år. Detta är en följd av det ökade intresset för dokumentärfotografi, författarnas ansvar och kanske arbetslöshet. I vilket fall som helst är kvaliteten på de ”långa” projekten omedelbart synlig, och detta är ett stort steg framåt för den nationella fotografin. Naturligtvis har vissa yrkesverksamma tillåtit sig själva en sådan ”lyx” tidigare, men nu börjar detta fenomen bli en massa för seriösa fotografer.

I oktober tillkännagav FOTODOC-centret för dokumentärfotografi vid Sacharovcentret resultatet av tävlingen ”Minoriteter”.

Webbplats: spc.fotodoc.su, bilder på vinnarna: //spc.fotodoc.su/winners_minority/

2. Alexander Sharafutdinov St Petersburg . Från serien Up!

PÅ FOTO:

2. Alexander Sharafutdinov

Sankt Petersburg .

Från serien Up!”.

Han heter Mikhail Saparov. 1994 förlorade han en arm ovanför armbågsleden i en olycka. År 2010 kom han till klätterväggen för första gången, och ett år senare tog han med sig två guldmedaljer från Italien vid det första världsmästerskapet i paraklättring.

3. 2:a plats i kategorin

”Sociala minoriteter. En serie fotografier”.

Vera Filippova Sankt Petersburg .

”Familjen till ett särskilt barn” S:t Petersburg, 2011/12 .

PÅ FOTO: 3. Andra plats i kategorin

Alexander och Alexandra ser lite likadana ut. Båda roliga, båda atletiska, båda ingenjörer. Deras son Daniil är tre år gammal. Dani har en mycket sällsynt genetisk sjukdom – mukolipidos, en medfödd ämnesomsättningsstörning. På grund av detta är hans utveckling allvarligt hämmad. Vid tre års ålder talar Danya inte, sitter inte upp, kryper inte. Det finns många avvikelser och det finns ingen heltäckande behandling, utan man försöker bara behandla många symtom. Det som är naturligt för ett friskt barn är en seger för ett speciellt barn. Föräldrarna berättar om det första leendet vid tre månader: ”Vi hade så roligt när Danka först började le och sträckte ut läpparna så där, och det var tydligt att han gjorde det mer eller mindre medvetet. Det var en så fantastisk känsla att trots allt hårt arbete, när det verkar som om alla läkare är emot dig, så tar ditt barn emot det och börjar le.”.

Läkarnas prognos är inte bra. En relativt lugn period kan när som helst följas av långa sjukhusvistelser. ”Vi vet från logopeden att hon hade en sådan pojke i sin klass”, säger Alexandra, ”Men han blev sju år och vi fick inte tag i honom längre. De föds och, som eldflugor, lever de en liten stund och sedan… lämnar de bara ett minne av sig själva”.

4. 3:e plats i kategorin ”Minoriteter”.

Alexander Bendyukov Novosibirsk . ”Unchildish Fears” Novosibirsk, 2010 .

Helt oväntad reaktion från barnet: han höjde händerna och stannade av skräck när jag riktade kameralinsen mot honom. När de vuxna kom upp frågade jag:

– Varför höjde han händerna??

– Vi blev skjutna, han är rädd.

De talar inte så bra Svenska, jag gick med dem länge och fick med svårighet reda på att de är från Uzbekistan och bor i en skog i utkanten av staden. När jag hittade deras tält några dagar senare fick jag reda på att de inte var uzbeker. De är kurder. Familjeöverhuvudet Misha talar ganska bra Svenska – han har rest mycket i Sverige. Han säger att Novosibirsk har de snällaste människorna och att han har kommit hit i flera år. De tar allt arbete de kan hitta, samlar in saker och färgad metall från soptippen. De blev förvånade när jag frågade om de skämdes över att samla in kasserade föremål.

– Det är inte så att vi stjäl dem! Det är synd att stjäla..

När och var de blev skjutna ville Misha inte säga. Han säger att det var länge sedan, att de aldrig kommer att åka dit igen – och att barnen kommer att glömma och sluta vara rädda. Min lilla berättelse handlar om dessa barn som har blivit skjutna och som ännu inte har glömt det..

FOTO:

4. 3:e plats i kategorin Minoritet, kategorin Serie.

Alexander Bendyukov Novosibirsk . ”Unchildish Fears” Novosibirsk, 2010 .

4. 3:e plats i kategorin Minoritet, kategorin Serie. Alexander Bendyukov Novosibirsk .

5. 1:a plats i kategorin sociala minoriteter, en enda bild. Andrey Rudakov Stockholm . Ett barn med cerebral pares som genomgår en rehabiliteringskurs. Barnpsykoneurologiskt sjukhus #18 i Stockholm, 21 december 2010

PÅ FOTO:

5. Första plats i kategorin ”Sociala minoriteter”,

Kategori med ett enda foto.

Andrey Rudakov Stockholm .

Ett barn med cerebral pares

rehabiliterar.

Barnpsykoneurologiskt sjukhus #18, Stockholm, 21 december 2010.

Irina kan varken höra eller se. Hon ”tittar” på lärarens rörelser med sina händer – hon tar på Alis knän och händer, memorerar och reproducerar sedan. Irina håller en fläkt i sina händer och i sin långa kjol och granatäppelpärlor ser hon ut som en riktig spanjor. Hon dansar i en stor sal med hängande speglar – men hon behöver dem inte, hon ser annorlunda..

6. Tredje plats i kategorin

PÅ FOTO:

6. 3:e plats i nomineringen för sociala minoriteter.

Fotoresor”.

Pavel Smertin Stockholm . ”Irina” 2011, Stockholm

7. 2:a plats i kategorin

PÅ FOTO:

7. 2:a plats i kategorin ”Minoriteter”, kategorin ”Serier”.

Denis Sinyakov Stockholm . ”Sveriges förändrade ansikte.

Sovjetunionens kollaps, 1990-talets politiska och ekonomiska kaos, människors osäkerhet om sin framtid – allt detta orsakade en demografisk kris i landet. Två decennier efter järnridåns fall står Sverige inför en krympande ursprungsbefolkning och ett inflöde av medborgare från Centralasien. Det är invandrare från Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan – länder vars ekonomier inte lyckades stabilisera sig efter Sovjetunionens fall – som utför det hårdaste arbetet på byggarbetsplatserna till de lägsta lönerna. Enligt officiell statistik är det totala antalet invandrare till Sverige knappt 1 miljon. Människor, även om det inofficiellt finns flera miljoner av dem, främst i Stockholm och Stockholms förorter. Och deras antal fortsätter att öka, eftersom korruptionen i Sverige har gjort det relativt enkelt att få arbetstillstånd via Internet eller med hjälp av mutor. Få nykomlingar lyckas lära sig Svenska, få en utbildning och använda den.

8. 1:a plats i kategorin Minoritet, kategorin Serie. Marina Makovetskaya Stockholm .

PÅ FOTO:

8. Första pris i kategorin Minoriteter.

Marina Makovetskaya Stockholm . ”Vägen hem 2009-2010 .

Sovjetunionens upplösning och konsekvenserna av inbördeskriget 1992-1997 är fortfarande kännbara. har gjort den lilla centralasiatiska republiken Tadzjikistan till ett av världens fattigaste länder. För att kunna försörja sig själva och sina familjer blir unga och friska människor permanenta eller säsongsanställda arbetskraftsinvandrare. I dag finns det cirka 1,5 miljoner av Sveriges totala befolkning på sju miljoner invånare. År efter år anländer överfulla tåg från Dushanbe till Kazans järnvägsstation på våren. Och sent på hösten, när det är ont om jobb för nyanlända, återvänder gästarbetarna hem.

9. Denis Tarasov

PÅ FOTO:

9. Denis Tarasov ”Musik i mörkret”. Jekaterinburg .

Från serien ”Music in the Dark”.

De sjunger populära poplåtar. De lyssnar på varandra. De kan inte se. Det allSvenska blindasällskapets kulturhus i Jekaterinburg är en mirakulöst bevarad plats där de sjunger. De ger konserter. De sjunger för sig själva och för dem som också vill höra, samt för sina vänner och släktingar. För sig själva och för sina egna.

10. Tatiana Ilyina,

PÅ FOTO:

10. Tatiana Ilyina, ”Masha, flickan i rullstol” Stockholm .

Från serien ”Masha är en tjej i rullstol”.

Masha är en vacker, intelligent, framgångsrik och begåvad ung kvinna som råkade ut för en bilolycka vid 16 års ålder. Denna tragedi och de många operationer som hon har genomgått har inte förändrat hennes glada och uppsluppna humör. Män blir förälskade i Masha hela tiden. Masha har ett intressant jobb, reser mycket, kör bil. Masha kan verkligen njuta av livet och hjälper många människor.

Betygsätt den här artikeln
( Inga betyg ännu )
Alva Ulsson

Hej! Jag heter Alva Ulsson och jag är en erfaren konsult inom hushållsapparater. Med årens erfarenhet vill jag dela med mig av värdefulla kunskaper och tips relaterade till hushållsapparater.

Vitvaror. TV-apparater. Datorer. Fotoutrustning. Recensioner och tester. Hur man väljer och köper.
Comments: 1
  1. Johan Larsson

    Jag undrar om det kommer att vara några förändringar eller justeringar i fototävlingen för minoriteter. Är det möjligt att öka representationen av olika minoritetsgrupper i tävlingen för att spegla den mångfald som finns inom samhället? Vilka åtgärder vidtas för att säkerställa en rättvis och inkluderande tävling för alla?

    Svara
Lägg till kommentarer