Testa Rotel RCD-1072 CD-spelaren

Spelaren ger ett klart och detaljerat ljud, fångar rösterna väl och tecknar scenen på ett utmärkt sätt. Även om mellanregistret inte är idealiskt, och tonförvrängning var inte ovanligt i det här området, producerar den här spelaren mycket intressant musik, oavsett musikalisk inriktning.

Funktioner

En analog ljudsignal genereras av en Burr-Brown PCM1732 audio DAC och en stor toroidal transformator används som strömförsörjning. Ljudkretsen är inte något som Rotels ingenjörer snålar på, så kretsen är sammansatt av elektroniska komponenter av högsta kvalitet. Spelaren har samma utseende och känsla som många andra Rotel-komponenter, där det nästan obligatoriska är det kolsvarta höljet och de två dekorativa rattarna på sidorna av frontpanelen.

En hel del funktioner har införts. För det första har vi upprepningslägena: du kan spela ett enskilt spår i loop eller hela skivan. Funktionen för att blanda låtar är också tillgänglig. Upp till 20 spår kan programmeras för att spelas upp. En tidsmätare på displayen visar antingen den tid som förflutit från början av en låt eller den tid som återstår till slutet av skivan.

Ljud

Pop, elektronisk musik. Ljudet är balanserat, basen är mycket märkbar, men dess detaljerade och tydliga booming är inte alls dominerande, mellanregistret och diskanten är inte sämre än basen. Specialeffekterna vid låga frekvenser är överdådiga och ger en känsla av en stor, jämnt krusande luftmassa.

Den uttalade ”syntetiska” färgningen av naturliga klanger i området ovanför det nedre mellanregistret är lite störande, särskilt nära toppen. Om en svepning vävs in i en sång som ett musikaliskt hjälpmedel avslöjar den omedelbart denna felaktiga del av ljudet. Det låga mellanregistret låter riktigt bra, liksom den övre basen.

Men vad som är överraskande när det gäller Rotel RCD-1072 är att ovanstående funktioner nästan inte spelar någon roll när du lyssnar på elektronisk musik. Kanske är det författarens personliga preferenser, som uppskattar detaljer och klarhet mer än klangfärg. Å andra sidan är den elektroniska musiken redan mättad med en mängd olika syntetiska klangfärger, så den nyans som denna enhet lägger till här och där ger bara en nyhet till ett välkänt stycke utan att förvränga dess innebörd. Dessutom är färgningen mest märkbar när ett levande, icke-syntetiserat instrument spelas, och är inte lika uttalad med elektroniska ljud.

Det viktigaste enligt vår mening är att musiken återges öppet, detaljerat och rent, så att ljudet är fylligt och de olika musiklagren återges med samma kvalitet. Reproduktionen av slagverk är utmärkt, alla typer av syntetiserade och riktiga etniska trummor och lurar vibrerar med elastiska, accentuerade ljud.

I allmänhet gillade jag den elektroniska musiken, den låter trevligt, särskilt om ljudet har en viss övre medelnivå. En hög detaljnivå och ett stort omfång är ett måste för elektronisk musik.

Rock. Basen på den här skivspelaren är kraftfull och slagkraftig, de massiva baspulserna ger en jämn attack över ett brett basområde. Basen är inte främmande för ljudreliefen. Samtidigt spel av flera basinstrument blir begripligt, polyfoniskt och kraftfullt.

Låg sång är detaljerad, och stereosektionen överför enkelt stämbandens modulationer som fångar sångarens känslor. Sångens väsande konsonanter höjs endast i de mest energiska stunderna av sången.

Nu till nackdelarna. Kanske spelar elgitarren i de smala remsorna i mitten ”med surhet” och en något onaturlig, hård mellantonskick förmedlas. Men i mitten av perioden är eftersättningarna lysande, så nedgångarna är långa. Alla ljud som ligger i området upp till det övre mellanregistret förmedlas med största möjliga detaljrikedom, ovan i musiken finns det en liten förlust av nyanser, eller så låter dessa nyanser halvt avskräckta. I nästan alla spår är topparna märkbart sänkta, avslappnade.

Och ändå, trots ljudets ofullkomlighet, gillade jag stenen – kraften, detaljrikedomen och renheten i basen löser och rättfärdigar alla brister. Med en kraftfull effekt på hög volym vill du inte avbryta en låt innan den är klar.

Klassisk. Spelarens bakgrundsbrus är under genomsnittet, du kan öka volymen under tystare delar av ett spår och höra bara musik. Det svaga ljudet levereras mycket bra, så lyssnaren märker många nivåer av den musikaliska duken. Cellonerna låter utmärkt, men när violinerna tar upp styckets tema blir den ”syntetiska kvaliteten” på dessa instrument märkbar, och förvrängningen av klangfärgen är mest uttalad på violer och tillhörande blåsinstrument, flöjter osv.p. instrument.

I de övriga banden har instrumenten realistiska röster.Den musikaliska målningen är mycket okomplicerad, särskilt de stränginstrument som används.

Basen är mycket informativ – du får ett solitt, fylligt ljud från mellanbasen och framåt.

De flesta instrument är korrekt lokaliserade, ljudet har en bred skala av ha-ricitet. Endast metalltrummorna är något sänkta, spelaren placerar dem på scenen lite längre bort än de egentligen är.

Klassisk

Låter intressant, engagerande och aldrig riktigt ansträngande för öronen.

Jazz

. Metalltrummor är dämpade lite, deras ljud i alla kompositioner är obetydligt.

Om ett sådant instrument är upphöjt i mixningen är ljudet upplösande och detaljerat.

Impulsen från kontrabasen är mycket stram och tät, till och med i mellanbasen ger den märkbart kännbara, solida toner. Pianot låter mest koncentrerat i det övre mellanregistret, medan det nedre mellanregistret är sparsamt och färgstarkt.

Mitten är tvetydig. Pianot låter onaturligt på vissa ställen i övre mitten, xylofon och triangelklockor är för ljusa, till den grad att de undertrycker resten av ljudet. Xylofonen förlorar däremot en del av sin metall i det nedre mellanregistret och låter ibland lite ”överkrossad”.

Scenen är utmärkt, med endast enstaka instrument, som xylofon, men ibland finns det ljud i förgrunden där det inte hör hemma. Lokaliseringen av de enskilda körstämmorna är mycket bra, och körljudet är brett och rymligt. Solostämmor låter lika öppna och detaljerade.

I alla låtar är renheten i det mjuka ljudet och de musikaliska pauserna imponerande.

Trots vissa brister är musiken trevlig att lyssna på och tiden går snabbt.

Pris

Det genomsnittliga priset i Stockholm är cirka 24 000 krona.