Elio Chiol – seger över ljusets trötthet

Den italienska fotografen Elio Ciolas utställning Enchantment with Reality, som hölls på Gallery of Classical Photography i Stockholm från december 2011 till januari 2012, är en av de mest extraordinära händelserna i huvudstadens kulturliv. Redan i sin tidiga ungdom studerade han fotograferingens hantverk i sin pappas studio, som var fotograf. När Chiol är 15 år gammal tar han upp en kamera och börjar fotografera. Han är främst intresserad av nya typer av fotografering och söker nya möjligheter inom fotografering. År 1946 köper han en rulle flygfilm av amerikanska soldater. Detta var hans första försök med infraröd fotografering, vars effekter han genast anammar. Vid 20 års ålder vinner han sitt första pris i en fototävling i Udine, där hans landskap hamnar på tredje plats.

Elio Ciol,

En klassiker inom italiensk fotografi. Född 1929 i Casarzadella Delizia, Italien, där han fortfarande bor och arbetar.

Mellan 1955 och 1960 var Chiol aktiv i den venetianska fotoklubben La Gondola och tillhörde Union of Cinematographers i Udine. Det var också under denna period som han vann flera priser i New Yorks internationella amatörfototävling och hans dokumentärfilmer vann flera priser i nationella amatörfilmstävlingar. Med början på 50-talet börjar Elio Ciol hitta sitt eget sätt att uttrycka landskapets skönhet, och det är under dessa år som han skapar en serie fotoalbum och utställningskataloger.

De viktigaste utställningarna i Ciols liv är Palazzo del Monte Pietà i Padua och Johannes Döparens kyrka. Francisca i Udine.

Två utställningar ägde rum år 2000, i New York och Paris.

Prima Del Temporale, 1963

Före stormen, 1963

Elio Ciol har ställt ut på 140 separatutställningar och 123 grupputställningar i Italien och utomlands. Mer än 200 böcker är illustrerade med hans verk.

Den italienska fotografen Elio Ciolas utställning Enchantment with Reality, som ägde rum i december 2011-januari 2012 på Gallery of Classical Photography i Stockholm, är en av de extraordinära händelserna i huvudstadens kulturliv.

Elio Ciol, den 83-årige patriarken inom klassisk europeisk fotografi, presenterar för första gången i Sverige mer än 150 fotografier, från 50-talet till de senaste årens verk. Tillsammans med fotografen berättar de historien om det patriarkala Italien, småstads-Italien, det klerikala Italien, det vanliga folkets Italien och ”den lilla människan”. Men inte bara Italien.

Elio Ciol har ända sedan han var liten smittats av fotomani: hans far, en professionell gatuporträttfotograf, tog med sig barnet till sin studio, där han fick följa processen att skapa ”ljusbilder” i ett rum med stora fönster, där vita gardiner kunde dras för att uppnå en viss mörkläggningseffekt.

I sina tidigaste verk målar fotografen porträtt av människor och landskapsmiljöer från sin tid, invånarna i små provinsstäder och den konvexa italienska himlen, oändliga genrebrytande urbana berättelser och fragment av landskapen i hans hemland Italien.

Även om utställningen innehåller verk som sträcker sig över nästan 60 år av fotografens karriär, finns det återkommande teman och ämnen som återkommer gång på gång, oavsett årtionde, vilket skapar ett supertemporalt eko. Stadshistorier från 50- och 60-talen, bland annat ”In Waiting” en äldre dam som kanske väntar på en präst i kyrkan och ”Games in Chioggia” med sin fantastiska utveckling av rummet i form av ”poppel”; den berömda ”Via Portica” med en grupp munkar som vandrar genom det dimmiga Assisi; ”Waiting for a Church Procession”, som gjordes i Venedig, med en exakt, noggrann och otroligt meningsfull utarbetning av ”planer” – rimmande, varierande med senare verk från 80- och 90-talet. Det som förenar dem är konstnärens oändliga intresse för människor och sympati för dem.

En särskild ”undercykel” som löper genom hela hans konstnärskap är genren ”panoramiskt landskap” fotograferat från en hög utsiktspunkt, oavsett om det är ”On the Green Market” från 1954 eller ”Sankt Markusplatsen” som togs ett år senare.

Elio Ciola är också intresserad av ett tidlöst landskap, fritt från tecken på en konkret tid, en konkret ”epok”. Vare sig det handlar om ensamma hus som försvunnit i rymden eller om öde fält, blir själva atmosfären huvudperson i hans landskap, vare sig det handlar om dimma Elio Ciola är generellt sett mycket bra på dimma, och hans kunskaper är exceptionella eller om snöreflexer. Storslagna, något distanserade landskap, återigen fotograferade från en hög utsiktspunkt: ”Pinzano under snön” 1957 , nästan upplöst i det vita rummet, ”Snö och dimma i Chimolais” 1958 – detta tillvägagångssätt kännetecknar författarens arbete under hela sitt liv. Elio Ciola kräver ett visst avstånd mellan ögat och verkligheten – det är först då som betraktaren kan ”se” och uppskatta skönheten i den gudomliga världen. På 90-talet har denna trend återigen visat sig.

Det är på detta sätt som till exempel geometriska fält, gränder och dalar uppstår: ”Vineyard ritningar”. C”, ”Bilder från vingårdar. M”, ”Vineyard Drawings. V”. Enligt konstnären ramar han in verken i denna serie med bokstäver i det latinska alfabetet för att ange rörelsens riktning och på så sätt bjuda in betraktaren att följa med fotografen på en resa och förundras över världens skönhet och uppfinningsrikedom. Mullbärsträden i sin skulpturala form lockar fotografens öga och får honom att skapa en ny konstnärlig verklighet. Cykeln ”Mulberry Trees as Sculptures” uppstår. Dessa stubbiga träd under den ”talande”, uttrycksfulla himlen en annan ”know-how” hos Elio Ciola , åkarnas exakta geometri, de vita molnens tunga volym tyder på att konstnären är en skulptör som skapar tredimensionella, till och med fyrdimensionella ”objekt” med sin magiska kamera.

Städerna har en egen plats i mästarens verk. Venedig i deras ”katalog” – har en speciell plats. Sedan 1950-talet har konstnären skapat unika svartvita ”porträtt” av staden: Della Giudeca-kanalen och kyrkan Della Zitelle 1956 , St George’s Island 1956 och de uttrycksfulla duvorna på Markusplatsen 1978 . Det sista fotografiet är faktiskt ett ovärderligt dokument om en verklighet av den berömda Piazza som inte längre existerar: duvorna är inte längre dess symbol, för efter att lagen om begränsning av vilda djur i Venedig antogs började fåglarna gradvis försvinna. Redan på 90-talet skapade Chiol ”geometriska” trottoarer som ”Pavement Along the River Tana” och ”Pavement by the Arsenal”.

En annan mycket viktig stad för Elio Ciola under hela hans karriär är Assisi, en liten stad i Umbrien, där Johannes Döparen enligt traditionen predikade. Franciskus av Assisi. Femtio år har gått mellan ”Fog in the Olive Garden” från 1958 och ”Assisi” från 2009. Och det bör noteras att författarens ”ikonografi” och teknik är praktiskt taget oförändrad. Det finns ett slags märklig beständighet i denna trohet mot bildens valda egenskap, som blir författarens credo, från vilket en samtida poets ord oväntat dyker upp i minnet: ”För endast trohet kommer att möta oss bortom graven”.

På 80-talet föddes en arkitektonisk serie: detta är historien om ”fluid architecture”, arkitekten Frank Gehrys banbrytande former med sina organiska, flödande landskapsreliefer. För Elio Ciola verkar det vara en fortsättning på det tema som ligger Elio Ciola varmt om hjärtat, nämligen naturlandskap. Under dessa år dyker även antikens tema upp: fotografier av antika byggnader i Jemen och Grekland.

På 80-talet känner konstnären ett behov av att skapa två- och tretycker: verken, som enligt konstnären är förenade i ett plan, ”talar” sinsemellan och med betraktaren ”Heaven and Earth” . Grafiken, som Elio Ciol alltid har dragits till, har blivit ännu mer ”kultiverad”, medveten och konceptuell i sina diptyker och triptyker. ”Glimpses of Spring” 2001 och en serie triptyker från 1990-talet ”Indwelling Trees” från A till F , som båda visas i Gallery of Fine Arts, påminner om fotografiets nästan obegränsade kommunikativa resurser, som när konstnären hanterar dem med känslighet börjar ”ge ut” betydelser.

Utställningen på galleriet innehöll också några landskap som tryckts med infraröd film, vilket gav en mycket speciell, magisk och mystisk ”glöd”-effekt. Med hjälp av den infraröda filmframkallningsteknik som han lärde sig i sin ungdom amerikanska soldater lämnade stora mängder av detta material i Italien under kriget skapade ”Mr. Infrared” som hans vänner och kollegor skämtsamt kallade Elio Ciola ett galleri med ”porträtt” av jorden, himlen och fälten som var täckta av ett märkligt vitt sken. ”Dreams of Dawn” 1985 , ”Haymaking in Dzoppole” 1963 – de verk på utställningen som är gjorda med denna teknik verkar koncentrera en särskild kraft hos det fotografiska materialet i dess potential och möjligheter att utvecklas.

Elio Ciolas svartvita verk är koncentrerade, fyllda av ljus och återger som genom själva kvaliteten på återkallandet de ihållande och grundläggande livs- och historiska realiteterna i det som vanligtvis kallas tid, i dess metafysiska betydelse. Utan politisk eller gripande social inriktning, utan vad som brukar kallas relevans, men samtidigt med vissa drag av här och nu framför allt i genrens gatu- och gatuscenerier , uppmanar de betraktaren att glömma tidens ”slitbarhet” och att fördjupa sig i ljusets natur, som enligt Elio Ciolu är evig och inte känner någon trötthet.

Säger Andrei Martynov,

Elio Ciola, curator och initiativtagare till utställningar i Stockholm

– Varför Elio Ciolas utställning i Stockholm?

– Jag tycker att Elio Ciolas fotografier är bra fotografier på högsta nivå. Därför tog han med sig DENNA utställning till Stockholm. Det är förresten inte den första i Stockholm. Den första var en dialog mellan Elio Ciola och fotografen Frank Dituri, som kände varandra sedan länge och som båda behandlar landskaps- och genrefotografi på olika sätt. Det är ingen överraskning, eftersom Diituri som konstnär har bildats på grundval av den amerikanska fotoskolan, medan Elio Ciol är en äkta italiensk fotograf. Jag blev förälskad i hans verk vid första ögonkastet, och därför föreslog jag honom att göra både en första och en andra utställning när vi träffades ansikte mot ansikte.

En tredje är under förberedelse: den här gången en dialog mellan fotografen Ciola och den store Giotto. Det kommer att vara ett färgfoto. Lyckligtvis behöver han inte övertalas. Det är lätt att arbeta med. Och som kurator och organisatör av utställningar är jag naturligtvis mer intresserad av att arbeta med ämnen som jag själv gillar.

– Vad är Elio Ciolas unika egenskap som konstnär??

– Det ovanliga med Viola är att den är vanlig, att den håller fast vid traditionen, att den är fanatiskt flitig. En gång i Sverige klättrade han upp på ett militärfordon för att fotografera från ovan en resa på 1990-talet och tog bilder från fönstren i Eremitaget, trots protester från de gamla kvinnliga vakterna. Jag frågade honom inte hur många hundratals meter film han tog, men enligt hans arkiv är det en hel del. Arkiven hålls för övrigt i oklanderligt skick. Kanske är detta en annan hemlighet bakom Ciolas framgång: den noggrannhet med vilken han tar hand om sin fru, sina två döttrar och sin son, som också är fotograf och fortsätter sin fars och farfars tradition. Elio Ciolas noggrannhet: i över 50 år har han återvänt till Assisi, vilket har gjort honom till en krönikör av denna medeltida stad och han har i åratal hyllat dess tidlösa skönhet.

– Hur hans liv är organiserat?

– Ett enkelt sätt att leva. Med en väletablerad regel: första uppmärksamheten i huset, vid bordet, ges till gästen, sedan till patriarken och sedan till alla andra. Detta enkla system fungerar och ingen vill ändra det. Ciolas lever ett blygsamt, rent och snyggt liv. Det lilla huset är omgivet av en liten trädgård med flera träd som av någon anledning för tankarna till Japan. Ett hus fyllt av Elio Ciolas och hans familjs vänlighet. Hans fotografier utstrålar godhet.

– Hans böcker?

– Han har publicerat många böcker och fotoalbum. Jag har inte sett alla, men många av dem har vunnit höga priser på bokmässor. Den bok som ägnas åt den neorealistiska perioden i Ciolas verk såldes ut på ett ögonblick och är nu en bibliografisk raritet.

Via Portica-Assisi, 1958

Via Portica, Assisi 1958

La Nonna Miuta, Casarsa 1954

Farmor Miuta, Casarza 1954

I San Pietro-Roma 1955

Peterskyrkan, Rom 1955

Mezzogiorno a Chioggia-Chioggia 1959

Eftermiddag i Chioggia, Chioggia, 1959

Ragazzi a Cimolais, 1958

Pojkar i Cimola, 1958

Paesaggio Evanescente, Assisi, 2009

Ett försvinnande landskap, Assisi, 2009

Prima Del Temporale, 1963

Före stormen, 1963

In Attesa Della Processione, Venezia 1955

Väntar på processionen, Venedig, 1955

Laguna di Grado 1970

Laguna Grado, 1970

Eur-Roma 1955

Rom, Italien 1955

Giovani a S Daniele-S Daniele del Friuli, 1957.

Alla rättigheter förbehållna Elio Ciol, Elio Ciol