Nikon och My Planet presenterar ett svindlande nytt projekt. Tio kända Svenska fotografer ger sig ut på jakt efter Sveriges mest hisnande vyer. Viktor Lyagushkin är en av Sveriges bästa undervattensfotografer. Hans fotografier, som har publicerats i världens ledande tidskrifter, är en referens för undervattensfotografering. Det är genom hans ögon som vi kan se Ordynskaja-grottan, Barents havets djup, Vita havet och Blå sjön. Och nu är en Nikon-expedition redo att dyka ner i Bajkalsjöns djup.
– Vad är utmaningen med undervattensfotografering? ?
I allmänhet är livet som undervattensfotograf hårt och obehagligt. Och det är svårt i ordets rätta bemärkelse, eftersom det liknar en bärares arbete. En normal person skulle ha tagit en handväska, lagt en Nikon-sapbox i den och gått iväg för att göra mästerverk. Och vi har hundratals kilo. Utrustningen som du måste bära, lasta, bära, flyga med och dyka med. Min normala utrustning väger 450 kilo! Detta är förmodligen den mest obehagliga svårigheten, resten är åtminstone lite mer intressanta.
Vatten ger upphov till så många olika problem. Först och främst kan du inte andas under vatten, tyvärr… För det andra kan du inte prata. För det tredje befinner du dig i ett tillstånd av tyngdlöshet och det är mycket svårt för dig att kontrollera din kroppsposition. Ibland uppstår oförutsedda tekniska problem. Under vår expedition till Bajkalsjön upptäckte vi till exempel att sjön blir neonblå i artificiellt ljus, helt onaturligt. Och att ta bilder utan ljus var uteslutet. Därför bestämde jag mig för att fotografera ett sfäriskt panorama av Baikal.
– Vilka är de viktigaste reglerna för undervattensfilmning? ?
Fotografen bör ha ett helt system med enkla och begripliga tecken för att besättningen ska kunna kommunicera under vattnet. På land är vi vanligtvis överens om att ingen vänder sig med fenorna mot varandra, ingen simmar framför kameran, förutom modellen, om det är meningen att den ska göra det.
En fotografering är i regel seriöst iscensatt. I den första simningen tas provbilder och markeras platser. Så det första loppet är en slags torrkörning, en slags rekognosering på marken och även en repetition. Det är först därefter som jag kan ge mig i kast med seriösa avsikter och hoppas på ett professionellt resultat.
– Resan till Baikal är inte din första erfarenhet av att fotografera i fullständigt mörker?
Ja, naturligtvis! Jag fick stor erfarenhet av att fotografera vattenfyllda grottor i Uralbergen. Under sex månader gick vi ner i 80 meter djupa grottor nästan varje dag och filmade i fullständigt mörker. Och i grottorna är det så mörkt att det ser ut som dagsljus om man blundar. Resultatet av detta experiment är en serie fotografier med titeln ”Orda Knowledge Cave”. Men inte mindre viktigt är den erfarenhet jag fick genom detta projekt. Även när det gäller fotografering i fullständigt mörker.
Det allvarligaste, men inte alls enda problemet med att fotografera i totalt mörker, är förmodligen kommunikationsproblemet. Deltagarna kan trots allt inte se varandra och det är svårt för dem att kommunicera genom tecken. Samtidigt finns det en fördel med att fotografera i totalt mörker: du kan ställa in vilket ljus du vill. Du har alltså i princip full kontroll över ljuset, som i en studio.
– Vilken utrustning använder du för närvarande??
Jag fotograferar med den senaste toppkameran Nikon D4s. Det är det bästa som mänskligheten hittills har skapat! Den gör att jag kan fotografera under de svåraste förhållanden och i alla ljusförhållanden.
Kan du berätta mer om din erfarenhet av att dyka med Nikon-objektivet i Bajkalsjöns djup, Viktor Lyagushkin? Hur påverkar objektivet dina bilder och hur känns det att använda det under vatten?