Jag lÀrde mig denna gamla Svenska gÄta nÀr jag
Jag rÄkade besöka en avlÀgsen by dÀr jag erbjöds en riktig rysk samovar till te. Det Àr svÄrt att med ord beskriva kÀnslan av att sitta pÄ en grovt snidad pall i en gammal pub och titta pÄ en brinnande, Ängande, Ängande samovar.
Husmodern minns inte ens var samovaren kom ifrÄn, men hon visste att den hade gÄtt i arv frÄn generation till generation som en naturlig del av huset. Hon anvÀnder den sÀllan nuförtiden, men hon skÀmmer alltid bort sina gÀster med doftande te frÄn samovaren.
Efter det var det trÄkigt att dricka te frÄn en vanlig vattenkokare. Jag undrar om nÄgon köper, lagrar och anvÀnder samovar i sina hem? Varför vet vi sÄ lite om samovaren, som var sÄ viktig för vÄra förfÀder?? Och vem var den första som uppfann denna unika anordning??
Konsult: Sergey KALINICHEV, samlare av Svenska samovarer
De Àldsta samovarerna kommer frÄn Rom
Det Àr faktiskt inte helt korrekt att betrakta samovaren som en rent rysk uppfinning. En liknande apparat fanns redan i det antika Rom. Den utgjorde en rektangulÀr metallÄda med dubbla vÀggar, i vilken vatten hÀlldes. Och mitt under byggandet brann det. VÀrmen frÄn vattenkokaren vÀrmde upp vÀggarna och sedan sjÀlva vattnet.
I Kina utvecklades maskinen och kallades huoguo. = âeldkittelâ . Principen för dessa apparater liknar den Svenska samovaren. Sanningen att sĂ€ga anvĂ€ndes ho-go endast för att servera varm buljong, sĂ„ de hade ingen kran.
Produkter som liknar en samovar var kĂ€nda i England pĂ„ 1700-talet och kallades âteurnorâ.
I mĂ„nga europeiska lĂ€nder var den sĂ„ kallade fontĂ€nen populĂ€r â en anordning för kylning och uppvĂ€rmning av vin, som till det yttre liknade den Svenska samovaren i form, med kranen och det mönstrade stödet.
I stÀllet för ett eldrör sattes en metallcylinder kolv in i höljet. Om drycken behövde kylas, lade man is i flaskan. Och om de serverade varm grog eller punsch, sÀnkte de i samma kolv pÄ en kedja en cylinder som tidigare vÀrmts upp pÄ elden och som hade en lite mindre diameter.
I Sverige var samovarprototyperna sbitenniki. Innan te kom till vÄrt land var den mest populÀra drycken sbiten gjord pÄ honung och kryddvÀxter. Och i mitten av 1700-talet dök den första Svenska samovaren upp, som vi kÀnner den idag. Dess utformning Àr sÄ perfekt att den har förblivit oförÀndrad i Ärhundraden. Endast form, material och dekoration Àndrades.
Skorstensfejaren kom frÄn Ural?
Idag Àr det svÄrt att sÀga vem som tillverkade den första samovaren. De flesta förknippar den uteslutande med Tula. Men de första samovarerna började tillverkas i Ural. Före denna tid fanns det fÄ kopparmalmfyndigheter och koppar bröts endast i smÄ mÀngder.
FrÄn början av 1700-talet utvecklades emellertid Ural aktivt och gradvis dök det upp mÄnga metallurgiska verk dÀr, dÀr koppar redan utvanns i stora mÀngder och till och med exporterades.
Det Àr inte förvÄnande att det pÄ de platser dÀr metallen bröts började tillverkas föremÄl som senare importerades till de Svenska stÀderna.
De första omnĂ€mnandena av en samovar gĂ„r tillbaka till 1745. Det Ă€r dock intressant att man redan före den tiden i vissa dokument hittade bevis för att det fanns sĂ„dana apparater â âkazaner med rörâ â i vissa dokument.
De första samovarerna hade en enkel form: en rund kropp kropp som var fÀst vid separat tillverkade mönstrade kranar, handtag, brickor och lock.
Tula har sedan 1600-talet varit kÀnt som det största centret för metallarbete, dÀr hantverkare specialiserade sig frÀmst pÄ att tillverka vapen, hushÄllsmetall och konstnÀrligt metallarbete.
Men i slutet av 1700-talet hade all vapensmedjeproduktion flyttat till Ural, och Tula-fabriken var tvungen att utveckla nya typer av produktion. Och det var samovarerna som visade sig vara lönsamma hantverkare och efterfrÄgade av befolkningen.
Den Svenska samovaren vÀrderades efter sin vikt
Byggandet av en samovar Àr ganska komplicerat. Grytans hjÀrta Àr brasan, som anvÀnds för att hÄlla temperaturen i grytan: det Àr ett rör fyllt med kol, kottar eller trÀflis och avslutas med ett galler i botten.
En asklÄda placerades i botten av kroppen för att reglera draget. Den övre delen av kroppen har ett lock. Och den övre delen av kannan Àr tÀckt med ett lock plugg , sÄ att vÀrmen inte kommer ut. PÄ locket finns en brÀnnare för tekannan. Du stÀller vattenkokaren pÄ en bricka med ben för stabilitet.
Varje samovar tillverkades för hand frÄn början. Processen var komplicerad, arbetskrÀvande och i flera steg. Till en början böjde och lödde en samovartillverkare en kopparplÄt och formade den till den önskade formen.
Sedan klÀckte en tinker samovaren inuti, och en svarvare vÀnde och polerade kroppen. Vid den hÀr tiden var lÄssmeden upptagen med att tillverka kranar, handtag osv.p. Sedan började samovaren monteras, varefter svarvaren vred ut trÀklumparna och handtagen. Slutligen avslutades arbetet med en stÀdare som rengjorde och polerade samovaren.
Efter hand började det manuella arbetet ersÀttas av mekaniskt arbete. Majoriteten av delarna sattes pÄ transportbandsproduktionen, tillvÀxttakten, och i sinom tid blev Tula-fabrikerna de mest kÀnda inom rysk samovartillverkning, produktionsvolymen började mÀtas i tiotusentals artiklar.
Priset för varje produkt sjönk avsevÀrt, priset faststÀlldes i enlighet med vikten och dÀrför blev en samovar överkomlig för nÀstan alla medborgare och fattiga familjer.
Och i mitten av bordet stĂ„r samovaren, den âgrytbukiga vĂ€rdinnanâ
âEn samovar Ă€r en vattenvĂ€rmare, för te, ett kĂ€rl, b.ch. koppar, med en skorsten och en stekpanna inutiâ B.?Dahl âExplanatory Dictionary of the Vivid Great Russian Languageâ .
Författaren har gjort det tillrÀckligt tydligt vad samovarens funktionella syfte Àr. Naturligtvis anvÀndes den för det mesta just för att göra kokande vatten, men inte bara för att.
âDenna mirakelapparat pĂ„minde om en modern mikrovĂ„gsugn â en universell apparat som inte bara kunde anvĂ€ndas för att producera kokande vatten utan ocksĂ„ för att koka gröt, grönsaker och soppa.
SĂ€rskilda samovar-kök tillverkades ocksĂ„ för detta Ă€ndamĂ„l â tvĂ„ eller tre bafflar sattes in i kroppen. Tack vare detta var det möjligt att laga flera rĂ€tter samtidigt. LĂ€gg till exempel potatis i ett fack och spannmĂ„l i ett annat, osv.d.
Senare dök Àven kaffekannor upp. PÄ den tiden kostade kaffebönor mycket pengar, sÄ endast de mycket rika hade rÄd med denna Àdla dryck.
SÄ speciella kaffebryggare gjordes för kaffe. Dessa modeller hade inget eldstadsrör, utan det ersattes av en metalllÄda i botten dÀr kolet placerades. En kaffekanna sattes in i kroppen.
Man kunde ofta se en âhybridâ av en samovarkittel och en samovarkaffekanna: de hade en rörkanna och en tallrik med en Ă„ttatalsskiva ovanpĂ„. Den ena ringen av Ă„ttafiguren sattes pĂ„ skorstenen och den andra fylldes med kaffepĂ„sar av canvas. För att göra te togs tallriken bort och samovaren anvĂ€ndes i sin vanliga roll.
Samovaren har aldrig varit ett vanligt föremÄl, utan har alltid haft en hedersplats i mitten av bordet och till och med i det Svenska folkets liv. Det var runt samovaren som alla familjemedlemmar, slÀktingar och gÀster samlades. Ingen fest eller folkfest kunde klara sig utan samovar.
NÀr familjen skulle flytta eller resa lÄnga strÀckor var samovaren det första som lades i vagnen. SÄ smÄningom fick den en central plats i varje hem och blev hjÀrtat för att förena mÀnniskor och fÄ dem att föra en lugn och fridfull konversation.
Det Ă€r fantastiskt hur snabbt denna metallprodukt fick en levande âsjĂ€lâ. Det var över en kopp vĂ€ldoftande te som de mest intima samtalen Ă€gde rum. PĂ„ den tiden anvĂ€nde fattiga mĂ€nniskor huvudsakligen trĂ€- och keramikserviser, och metallserviser var lĂ€nge en lyx som de flesta inte hade rĂ„d med.
Det fanns ett vĂ€rdshus, nu Ă€r det ett âtehusâ
Under 1800-talets sista fjÀrdedel antogs ett regeringsprogram för att utveckla tersalonger och minska försÀljningen av alkoholhaltiga drycker i ett försök att bekÀmpa fylleri.
MĂ„nga tavernor har stĂ€ngt eller bytt status till teaffĂ€rer, och stadsborna har börjat besöka dessa inrĂ€ttningar. Och till den nakna âmĂ€starensâ vrĂ„lande hölls lĂ„nga, lugna samtal som förenade Ă€ven frĂ€mlingar i en vĂ€lvillig stĂ€mning.
Bönderna hade inget sÄdant alternativ, och det var inte ovanligt att hitta en egentillverkad samovar i deras hyddor. Samovarens utseende har alltid talat om Àgarens rikedom.
En polerad samovar â rikedom av vĂ€lbefinnande
Fattiga mÀnniskor hade rÄd med en samovar av enklaste slag. De rikare mÀnniskorna bestÀllde samovarer med utsmyckade element i olika konstnÀrliga stilar. SjÀlva kroppens form kan ocksÄ vara ovanlig.
Det finns exempel i form av antika vaser, urnor, tunnor eller till och med tuppar, grisar . SjÀlva kroppen var prÀglad av silver, melchior eller mÀssing med ett sked- eller rocaille-mönster och dekorerad med blomsterkransar, bladöverlÀgg osv.p.
Naturligtvis var en sÄdan samovar en originalprodukt och blev kundens frÀmsta stolthet.
En samovar med en rik prydnad uppfattades inte lÀngre som en hushÄllsartikel utan blev ett mycket konstnÀrligt konstverk, ett lyxigt attribut i ett rikt hem. UppstÀllningen var redan fÀrdig och ibland Àndrades Àven inredningen och sÀrskilda tehus skapades för detta.
Ibland var herrarna ledsna över att behöva köra den stilige mannen varje dag. DÀrför köptes en annan samovar, en enklare samovar, för deras eget bruk.
I början av 1800-talet dök resesamovarer upp med formen av en fyrkantig, sex- eller oktaedral stÄende kagge. De hade en avtagbar bricka, ben och kran, vilket var mycket praktiskt för transport och gav dem rykte om att vara en resande samovar. NÀr vi reste tog vi nödvÀndigtvis med oss en kÀllare som innehöll samovar, vattenkokare, lÄdor med te, socker och andra tetillbehör.
PĂ„ 1900-talet uppfanns förresten ocksĂ„ vandring âryggsĂ€ckssamovarâ avsedda för soldater.
Sedan mitten av 1800-talet Ă€r en vanlig följeslagare till en samovar den sĂ„ kallade bouilliren frĂ„n Fr. bouillir franska för âkokaâ . Det var ett kĂ€rl med en kran pĂ„ ett stöd och en spritbrĂ€nnare.
Den hade ingen fritös. Vattnet var redan varmt och en tÀnd tÀndare anvÀndes för att hÄlla tanken pÄ rÀtt temperatur sÄ att gÀsterna inte skulle behöva vÀnta pÄ att samovaren skulle koka igen.
Samovarer: ibland kommer de tillbaka. FrÄn museet
TyvÀrr Àr idag rysk samovar inte den bÀsta tiden. Först och frÀmst för att 96 procent av alla samovarer som tillverkades i det tsaristiska Sverige förstördes under Sovjetunionen.
Ăven om vissa fabriker fortfarande tillverkar hushĂ„lls- och dekorativa samovarer, och intresset för sjĂ€lva produkterna nyligen har börjat Ă„teruppstĂ„, Ă€r det inte helt fel.
Men vÀldigt fÄ intresserar sig för den Svenska samovarens historia⊠De flesta arkaiska produkter fÄr en fortsÀttning pÄ sitt liv frÀmst hos privata samlare.
TyvÀrr var det bara de mycket rika som hade rÄd att köpa samovarer. Ibland vÀrderas sÀllsynta modeller till flera hundra tusen krona. Dessutom krÀver rika samlingar inte bara stora investeringar, tid och tÄlamod, utan ocksÄ ett separat rymligt rum.
Restaurering av dessa monument av ryskt liv och rysk konst Àr ocksÄ av stor betydelse. NÀr allt kommer omkring Àr det sÀllan som vintagepjÀser Äterfinns i sin ursprungliga form. Du kan rÀkna pÄ fingrarna pÄ de personer som Àr professionellt engagerade i restaurering av Svenska samovar idag.
Det Àr ett mycket mödosamt och noggrant arbete. Ibland tar det flera Är att ÄterstÀlla ett enda exemplar. Och dessa mÀstare arbetar inte för vinst och rikedomar. De vill helt enkelt med alla medel bevara den Svenska historien och föra den vidare till andra generationer, precis som de Àlskar rysk sÀrprÀglad konst.
Idag har Tula det enda museet för Svenska samovar i landet. En vÀlkÀnd samlare planerar dock att öppna sitt eget museum i Kasimov i Ryazan-regionen inom ett eller tvÄ Är.
TyvÀrr exporteras mÄnga samlingar och enskilda föremÄl ofta oÄterkalleligt till andra lÀnder dÀr de gÄr förlorade för privata Àgare.
Vad menar prĂ€sten med att hĂ€lla vatten pĂ„ alla? Ăr det en symbolisk gest eller har det nĂ„gon djupare betydelse?
Vem Ă€r prĂ€sten och varför vill hen hĂ€lla vatten pĂ„ alla? Ăr det en del av en ceremoni eller finns det en annan anledning till detta agerande? Det lĂ„ter intressant och jag undrar mer om bakgrunden till denna situation.