För dem som gillar mjukhet och komfort kommer musiken på Raysonic CD 168 att låta bra, men en fan av detaljerat ljud kommer troligen inte att imponeras av den. Det kraftfulla ljudet som spelaren producerar kan jämföras med det nattliga havet, som känns som en stor, osynlig kraft, men du kan inte njuta fullt ut av skönheten eftersom du knappt kan se någonting.
Funktioner
Raysonic grundades år 2000. Det kanadensiska företaget Raysonic tillverkar rörväxlar i sin egen anläggning i Kina.Utgångssteget i denna skivspelare är byggt på fyra rysktillverkade 6922EN-trioder. Philips VAM1202 optiska skivspelare används som transport, och två Burr-Brown PCM1792 DACs ansvarar för den digitala-analoga konverteringen.
Skivspelarens design är mycket originell. Liksom många Hi-End-instrument liknar Raysonic CD 168 en vinylskivspelare till utseendet, tack vare CD-skivan, som hålls magnetiskt öppen och täcks av ett klart glasskydd. Det är värt att nämna att enheten är helt tyst.
Kombinationen av vinyl, högteknologi och blå bakgrundsbelysning ger skivspelaren en oförklarlig fräschör, och trots den okonventionella designen ser den mycket harmonisk ut.
Displayen visar små, men ljusa och distinkta tecken som kan justeras i tre ljusstyrkor.
Spelaren har både balanserade XLR och koaxiala RCA analoga ljudutgångar och ett optiskt digitalt gränssnitt. Alla koaxialkontakter är guldpläterade. Vita handskar ingår.
Ljud
Pop, elektronisk musik. Det mest naturliga, djupa och detaljerade ljudet finns i mitten. Baserna är varken för uttalade eller för transparenta, och det fylliga sustainet börjar märkbart i övre mellanbasen. Balansen mellan de högsta och lägsta tonernas samtidiga närvaro förskjuts mot basregistret. Det övre ljudet är mycket solitt och ibland till och med ljust, men inte alltid med en luftig känsla av rymd.
Fina ljuddetaljer återges med stor detaljrikedom, särskilt ljudet i mitten och i de låga tonerna. De översta ljuden är också tydliga och märkbara, men lite mindre uttalade och därför mindre levande.
Beatet låter bra överallt utom i basregistret – baspulserna är märkbart mjuka och saknar sammanhang. Samma sak gäller för ljudattacken. De mellersta och höga slagen är ibland accentuerade på grund av slagets högfrekventa komponent. Kombinationen av mjuk bas och styv diskant är lite förbryllande.
Spelaren framhäver snarare än mildrar inspelningarnas problemområden, t.ex. är timbreförvrängningen mer framträdande än vanligt.
Generellt sett återges inte alla elektroniska verk med stor detaljrikedom och djup, men de lider inte av några märkbara artefakter, så dina favoritlåtar låter underbart atmosfäriska.
Jazz
. Botten och nedre mellanregistret låter mjukt, oskarpt men energiskt, medan ljudet från övre mellanregistret är hårt, distinkt men inte mättat. En sådan paradox.
Den oklara baspulsen visade sig i bristen på betoning när man spelade kontrabas. Till och med små mängder bas, som till exempel en solokontrabas, kan ge en känsla av överdriven basmassa. Detta kan till och med göra att ljudbalansen verkar vara snedfördelad mot de lägre frekvenserna. Mot bakgrunden av den kraftfulla basen låter metallperkussionen lite ostadig, och stereobilden av den är därför avlägsnad till ett större avstånd än i den verkliga scenen.
Jag gillar den mellersta delen bättre överlag, den låter detaljerad och jämnare. Endast nära toppen förlorar musiken i naturlighet – xylofon och trianglar är mindre klingande här, torra och övre toner i pianot. Särskilt irriterande är bristen på luftiga ”flygande” toner från blåsinstrumenten, utan vilka det soliga och brinnande ljudet från ett jazzband är märkbart reducerat.
Rock
. Basen är lika kraftfull som den är täckande. Impulsen från bastrumman är ibland helt suddig till ett mycket ointressant, men mycket märkbart ljud. Basgitarren låter mycket bättre, särskilt i toppen av sitt omfång.
I allmänhet, bildligt talat, erbjuder spelaren en hel del ”kött” av bas, men inte tunt skivat, utan snarare hackat i stora bitar. Det mesta av energin går till lågfrekventa ljud, så toppen förlorar ofta djup. Till exempel återstår bara de starkaste slag från cymbalens ljud.
Mellanregistret låter mindre detaljerat än vanligt och är snålt med efterskalv. Få av de typiska, välkända och igenkännbara nyanserna, vilket gör att ljudet av välkända låtar blir mindre levande.
Klassisk
. Det finns en mycket påtaglig brist på det lägsta registret, när tuborna och de stora trummorna plötsligt hamnar långt i bakgrunden, vilket påtagligt förvränger scenens proportioner.
På det hela taget är mitten ganska bra. Den låter dock något ointressant i detalj. Ljudet känns ibland som om det har passerat genom tyg, vilket resulterar i ett mjukt och slöjat ljud. Samtidigt fungerar soloinstrumenten ganska bra; kanske är det de dynamiska egenskaperna som gör att bakgrundsljudet förlorar sin klarhet.
Diskanten lever i de starkaste ljuden av trianglar, klockor och cymbaler, och mest i höjdpunkter; i vanliga kompositionsmoment är högfrekvenskomponenterna knappt märkbara.
Generellt sett tecknar Raysonic CD 168 storskalig musik med tunga streck, långt ifrån maximal detaljrikedom och påminner om en impressionistisk duk snarare än en klassisk författares duk, och den är verkligen långt ifrån en hyperrealistisk konstnärs verk.
Pris
Med ett genomsnittligt pris på cirka 87 400.
Hej! Jag är nyfiken på att veta vad du tycker om Raysonic CD 168 CD-spelaren. Har du haft möjlighet att testa den? Hur skulle du beskriva ljudkvaliteten och användarupplevelsen? Skulle du rekommendera den till någon som letar efter en CD-spelare? Tack på förhand för din input!
Hur är ljudkvaliteten och prestandan för Raysonic CD 168 CD-spelare? Finns det några problem eller nackdelar med denna modell? Är det värt att investera i denna CD-spelare? Tacksam för svar från någon som har erfarenhet av att använda denna spelare.
Raysonic CD 168 CD-spelaren har en utmärkt ljudkvalitet och prestanda. Den ger en klar och detaljerad ljudåtergivning som imponerar både på musikälskare och ljudentusiaster. En av fördelarna med denna modell är dess robusta konstruktion och högkvalitativa komponenter, vilket bidrar till dess överlägsna ljudprestanda.
Det finns dock några potentiella nackdelar med denna spelare. Vissa användare har rapporterat att den kan vara känslig för skivor med repor eller fingeravtryck, vilket kan leda till hoppar eller avbrott under uppspelning. Dessutom kan den vara något känslig för elektromagnetisk interferens.
Trots dessa mindre nackdelar, är Raysonic CD 168 CD-spelaren definitivt värd att investera i för den som prioriterar ljudkvaliteten. Dess överlägsna ljudprestanda och högkvalitativa konstruktion gör den till ett utmärkt val för den som vill ha en enastående CD-upplevelse. Personer med erfarenhet av att använda denna spelare har fått enastående ljudkvalitet och varit nöjda med sina investeringar.