Steve McCarry Gallery – vägen till målet är lika viktig som själva målet

Steve är ett lysande exempel på den amerikanska skolan. Hans fotografier kännetecknas alltid av en noggrann teknik, skärpa, exponering och färger – levande, ofta nära överljus och varma. Den föredrar enkel komposition och ”gyllene” ljus, allt för att betraktaren ska få kontakt med ”essensen” av det som fångas. Hans bilder verkar stirra på oss, titta in i våra själar och låta oss inte glömma oss själva. Han är en fotograf som arbetar i färg och hämtar sin inspiration från måleri och tidig svartvit fotografi med dess estetiska tekniker.

Tack.Fotograf för hjälp med att förbereda materialet för publicering.

Steve McCurrys officiella webbplats: stevemccurry.com

Blogg: stevemccurry.wordpress.com

Steve McCarry.

Foto av Alexander Naanu. Stockholm. 2010.

Född 1950 i Philadelphia, USA. Han utvecklade ett intresse för fotografi när han gick på filmskola vid University of Pennsylvania.

Han tog examen i teaterkonst 1974 och tog ett jobb som fotograf för en lokaltidning.

År 1978 reste han till Indien på egen bekostnad och arbetade där under svåra förhållanden, ofta med risk för liv och lem.

1979 flyttade han till Afghanistan, som skulle bli ett land där han arbetade i flera år och till och med gick vilse 1980 och 1988.

1980 fick han Robert Capas guldmedalj, som delas ut till fotojournalister som har visat exceptionellt mod och initiativförmåga.

1984 gjorde han sitt berömda porträtt av den afghanska flickan som hamnade på omslaget till National Geographic 1985 och omedelbart blev en symbol för den afghanska kampen för självständighet och hans mest kända bild.

Steve anställdes som kandidat för Magnum Agency 1986 och blev en fullvärdig medlem 1991.

En kraftig man av medelstorlek, med khakimössa och en broderad röd stjärna på bröstet, kom in i rummet med en kamera under jackärmen. Han var blygsam, nästan blyg, men också mycket uppmärksam på vad som hände runt omkring honom, som om han observerade och bedömde den ”potentiella samtalspartnern”. Han började ställa alla möjliga frågor, vad, hur, vem och var, och efter en minut visade det sig att han och jag hade varit på samma relativt avlägsna plats vid nästan samma tidpunkt… ”Det är det som är länken!”, tänkte jag, och Steve började sin berättelse…

Steve McCarry är en av vår tids främsta fotografer och en av de mest kända. Han fotograferar nästan uteslutande i färg och har specialiserat sig på Sydostasien. Han har fotograferat i över 30 år och har bevittnat kulturer i förändring, katastrofer och fester, konflikter och krig, deras efterdyningar och återhämtningen efter dem. Han såg hur risfälten i utkanten av städerna i Indien ersattes av höghus. Han dokumenterade monsunen, som kommer som ett välkommet regn efter torka och dammstormar och sköljer bort allt i sin väg. Han fotograferade pilgrimer som badade i Ganges. Han har övervakat konflikterna i Afghanistan, Irak och Iran samt efterdyningarna av invasionen av Kuwait..

För att sammanfatta vad Steve hade sett, observerade han mänsklighetens liv i den regionen, trängde in i den och visade den inifrån.

När det gällde Sverige sa Steve: ”Jag är ledsen att jag inte har varit i Sverige så mycket, det har genomgått en mycket stor förändring sedan 80-talet. Det är vad många borde ha skjutit!”. Och jag tänkte på den märkliga sammanflätningen av vårt lands historia och McCarrys livshistoria: han befann sig i Afghanistan när Sovjet gick in i landet, och från och med det ögonblicket började alla världens ledande tidningar trycka hans foto.

Foto: Steve McCarry/MagnumPhotos

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

INDIEN. Rajasthan. 1996. Bybor som deltar i Holi-festivalen.

INDIEN. Rajasthan. 1996. Bybor som deltar i festivalen.

– Steve, vad är det som lockar dig till fotografering??

– Det som lockar mig till fotografering är att kunna gå ner på gatan på morgonen utan någon särskild plan eller uppgift, utan ett förutbestämt manus och bara leta, utforska – utan press, utan särskilda förväntningar. Fotot ger mig möjlighet att återvända gång på gång till samma plats för att förverkliga och se en enda bild. På senare tid tror jag att om man försöker minnas en viktig händelse är det de statiska bilderna och fotografierna som kommer i åtanke.

– Vilket av dina verk anser du vara ett viktigt fotografi??

– Jag var på ett uppdrag en gång, jag skulle filma en berättelse om monsunen och letade efter den brända, hetaste platsen. På vägen, i öknen, hamnade jag i en dammstorm: himlen mörknade och en öronbedövande vind blåste. Du kunde inte se någonting på grund av sanden och dammet, det var väldigt förvirrande. Plötsligt såg jag kvinnor som arbetade på en gård i närheten, de samlades för att gömma sig från sanden och började sjunga. Så de tiggde, tiggde om regn. När jag såg det visste jag att jag var tvungen att fotografera, även om det inte hade något med uppdraget att göra. Deras kläder var tillverkade av ett tyg som inte längre tillverkades. Jag tyckte att den här scenen var mycket vacker. Du får inte fastna i vad som verkar vara ditt ”verkliga” mål. Resan är lika viktig. Fotot från den stormen är en av mina favoritbilder. Detta är en av de bilder som folk reagerar på.

– Jag kan inte låta bli att fråga dig om porträttet av en afghansk flicka. Vad tycker du om denna bild i dag, och har din uppfattning om den förändrats under åren??

– Även efter alla dessa år har fotografiet enligt min mening inte förlorat något av sin kraft. Och det sätt på vilket jag träffade henne flickan flera år senare var en fantastisk upplevelse. Det var samma eld i hennes ögon, det var samma blick. Jag tycker att det fortfarande är vackert trots de hårda levnadsförhållandena där. Folk frågar mig fortfarande regelbundet om den.

– Tar du kontakt med de personer du fotograferar eller försöker du förbli osynlig, vad är ditt tillvägagångssätt??

– Den enda taktik jag använder är att vara respektfull, öppen och försöka övertyga människor om att jag tänker på dem först och inte på något sätt försöker visa dem i dålig dager. Jag kommer aldrig att tröttna på att upprepa att det viktigaste är att respektera och vara lyhörd för alla människor. Problem uppstår i vår värld när människor upplever att de inte blir lyssnade på eller respekterade. Jag försöker alltid skapa en personlig kontakt, oavsett hur kort den är.

– När du får ett uppdrag, planerar du en fotografering eller fördjupar du dig i miljön och reagerar på den?? Hur allt passar ihop för dig?

– När jag åker någonstans vill jag ha en mycket god idé om vad jag ska göra härnäst. Men det är ingen idé att slösa tid på att försöka visualisera mina idéer i förväg, eftersom det alltid blir en besvikelse. Jag brukar komma till platsen, försöka fördjupa mig i situationen och bygga vidare på det. Jag har redan varit på så många platser och har en lång lista över situationer, platser och människor som jag skulle vilja fotografera. Men jag gillar att spendera tid med att bara titta runt: det hjälper att se, att hitta det som gör en plats speciell och gör den unik, olik alla andra i världen. Jag försöker alltid hitta dessa unika egenskaper var jag än befinner mig.

– Har du någonsin upplevt det där ögonblicket då du åkte tillbaka till en plats du redan varit på, men platsen var så annorlunda att du inte kände igen den??

– Så många av de platser som jag fotograferade finns inte längre som de en gång gjorde. Jag skrev till och med om det på min blogg, i ett inlägg The Way it Was stevemccurry.wordpress.com/2009/11/02/the-way-it-was . Där beskrev jag en scen där kvinnor arbetar med jorden. Det finns nu moderna byggnader på denna plats. Många miljöer har förändrats, oavsett om de är skapade av människan eller naturliga.

– Du bor i New York, så varför har du inte många bilder från den staden??

– Jag har faktiskt många foton av New York, men jag har inte lagt upp dem. Det finns några på min webbplats stevemccurry.com , men egentligen är det mesta av mitt arbete från andra delar av världen och det är dessa bilder som folk vill se. Jag var i New York den 11 september 2001 och jag har många fotografier av de första hjälparbetarna och bilder av hur de hjälpte människor.

– När du kommer till Stockholm fotograferar du med en Nikon D3 x och en Nikkor 24-70/2.8. Berätta varför du använder kameran, och finns det något speciellt med ditt sätt att använda kameran??

– Jag använder för närvarande en Nikon D700 och en Hasselblad i mellanformat. Jag brukade använda diskreta objektiv, främst 28 mm, 35 mm och 50 mm. Men än så länge är jag nöjd med resultaten från min Nikkor 24-70.

– Vilka råd skulle du ge våra läsare??

– Var beredd på att arbeta mycket seriöst! Om du inte är besatt av ditt arbete och inte är kär i det kommer du inte att lyckas.

Om du vill bli fotograf måste du fotografera hela tiden. Om vi tittar på de stora konstnärernas verk ser vi att de har hittat en specifik plats eller ett objekt och skapat något djupt, något speciellt och minnesvärt. Den här typen av arbete kräver mycket tid och ansträngning och är inte för alla.

Att hitta sin egen stil tror jag är som att hitta sin egen röst eller synvinkel. Livet är intressant för oss alla på olika sätt. Jag vill till exempel resa runt på jorden och träffa människor, se andra kulturer och andra synsätt.

Stå inte bara stilla och återupptäck dig själv, väx, håll ditt hjärta öppet och häng inte upp dig! Livet tycks flyta runt omkring dig och du måste vara öppen för att reagera på det och låta skönheten beröra dig och förändra dig.

Leta efter din egen röst. Med tiden börjar du se på ditt eget sätt, och då kommer ditt utseende och din karaktär in i dina fotografier. Vi är alla unika, och våra fotografier ska spegla hur vi ser på oss själva. Sök inspiration i andras arbete, men kopiera det inte.

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

PAKISTAN. Peshawar. 1984. Afghansk flicka i flyktinglägret Nasir Bagh.

PAKISTAN. Peshawar. 1984. En afghansk flicka i flyktinglägret Nazir Bagh.

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

PAKISTAN. Peshawar. 2002. Sharbat Gula.

PAKISTAN. Peshawar. 2002. Sharbat Gula.

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

INDIEN. Rajasthan. 1983. Stoftstorm.

INDIEN. Rajasthan. 1983. Sandstorm.

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

KAMBODJA. Angkor. 2000. Buddhistiska munkar arbetar i köket i ett kloster intill Angkor Wat.

KAMBODJA. Angkor. 2000. Buddhistiska munkar arbetar i köket i ett kloster nära Angkor Wat.

Steve McCurry/Magnum Photos/agenturen.fotograf

INDIEN. Bombay. 1993. En mor och ett barn ber om allmosor genom ett taxifönster under monsunen.

INDIEN. Bombay. 1993. En mor och ett barn tigger genom ett taxifönster under monsunen