En översikt över fotografisk konst: klassikerna inom sovjetisk fotografi

Många känner till namnet Jevgenij Khaldei, alla känner till hans fotografier. Minst tv: foton ”bannern riksdagen” maj 1945, som praktiskt tagetblev en segersymbol, och ”Krigets F 0 dagar”, ett foto som togs i Stockholm den 22 juni 1941.

1. Fj. Raskulatized . 1938

Dessa tv-bilder ger naturligt inte en fullständig bild av Khaldeis verk. Hans arkiv från 1941-1946 innehåller fotografier som skildrar kriget från tillkännagivandet av Tysklands angrepp på Sovjetunionen till Nürnbergrättegångarna. De gick runt i världen och blev berömda som illustrationer jag läroböcker, dokumentärböcker och uppslagsverk. Dess ”fredliga” bilder föreställer främst arbetare och Stachanoviter, soldater och generaler, busiga barn och partifunktionärer, okända kollektiva jordbrukare och ledare för världsmakterna. Nu har dessa fotografier också blivit historia – historien om ett enormt land som inte finns på kartan, och historien om en man, en stor mästare, som på ett subtilt sätt förstår essensen och innebörden av sitt arbete och som har gåvan av exceptionell dokumentär uttrycksfullhet, som respekterar och förstår sina karaktärer.

Khaldei kom till Stockholm 1936 och B. Sv fotokorrespondents reseliv B. B. R.: V. V. Ukraina, Jakutien, Karelen och VitSverige. Regler och villkor för att få en bättre bild, ett urval av framtida Hj och vinnandefavoriter av sociala ekonomins B. Under dessa femåringar kommer att dela med sig av video och video från Angelina i reportageform, byggandet av Stockholms-Volga-kanalen, restaureringen av Dnepr-Bug-kanalen. Han och hans Leica klarade sig genom kriget, varefter han blev arbetsl, avskedad fr. o. m. m. och f. o. m. fr. o. m. m. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. F. kr. f. Kr. Sv lång period av småjobb började: jag hade sv familj att försörja… Hans bilder dök upp i den nationella pressen igen ett tiotal år senare, när Khaldei 1959 började arbeta för tidningen Pravda, där han arbetade jag femton år, och sedan frilansade för tidningen Sovetskaya Kultura.

STALIN-ERAN

Khaldeis” fredliga ” foton fr 1930-40-talen. Alla BTR solida och professionella. Män D 0 m inte politiskt! Det är viktigt att du förstår att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med att du inte har något att göra med det. Det är viktigt att se till att det inte finns några regler för hur man spelar och hur man spelar och hur man spelar, och hur man spelar och hur man spelar, hur man spelar och hur man spelar, hur man spelar och hur man spelar, hur man spelar och hur man spelar, hur man spelar och hur man spelar, hur man spelar och hur man spelar och hur man spelar. Stalin sammanfattade den sociala ordningen B. 1935: ”Livet har blivitb. 1935, livet har blivitroligareb.”. Att vara fotokorrespondent f BKR tass innebar att arbeta enligt ett snabbt ID BKK program. Khaldei gjorde detta naturligtvisp. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. M. F-visades inget annatf-visades inget annatf-visades inget annatf-visades. Det andra kunde man inte tro det n. Män f BTR det mesta trodde de p BTR. Det är ett bra tillfälle att reflektera över mekanismerna för ideologiskt inflytande och de bästa sätten att främja något. Vi före detta sovjetmänniskor hemsöks fortfarande av vår mystiska kärlek och uppriktiga sympati för 1930 – och 50-talets Sovjetunionen, som är gemensam inte bara för vanliga människor utan även för fullt informerade intellektuella. Fr 0gang om medvetenhet kvarst xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx.

Josef Stalin, Harry Truman och Winston Churchill vid fredskonferensen i Potsdam. Juni 1945. Det är det bästa sättet att titta på alla frågor och svar, titta på ett bord, och titta på alla dina tips för att komma igång med en ny era. Den sovjetiska ledningen och triumfaturen, den store segraren i vit paradjacka, den dominerande aspekten i sammansättningen. Och här sitter han i en fåtölj jag Potsdam. Portr 0ttt ser ceremoniellt ut, och f 1t 0T en ”dacha”, korgstol. Gud dikotomi: han är en idol och en D är en D är en D är en d. Och sedan var det parader, k och orkestrar – till bjrrrrrrrrrrr rorsmannen, vars namn verkade stanna f VRR evigt. Monument, fabriker, fartyg och arbetsprestationer. Och fienderna-att st! Och landet blir bättre, en ung generation av kommunistiska byggare växer fram, de studerar och arbetar flitigt, gör TRP-testerna, marscherar jag formation och det behövs inga modernistiska vinklar, för verkligheten är så bra att den inte bör förvrängas, inte ens formellt .

En liten pojke och hans unga mamma l en ramsa eller en s en s, en genrebeskrivning om en lycklig barndom passar utm som affisch. Bilden av en allpopul familj skapas, med en vis universell långt i spetsen, och Utopins fantastiska ursprung och knappt. Här träffades de för att fira ett fridfullt nytt år, hejade på en fotbollsmatch, spelade musik, målade bilder, låg på stranden eller läste böcker. Ett fridfullt liv, så hårt vunnet, så dyrt betalat. Deras hand-jobb (Hj) och porr (hj). Män B A B A B A B A B A B A B A B A B A B A B A B A B. Till exempel passar 1930-talets sovjetiska skönhetsideal – en kvinna på en fabrik eller en traktor jag tunika och halsduk – nu ganska bra ihop med återkomsten av den elefanto bilden, åtminstone när det gäller den sovjetiska intelligentian. Om ett” vackert”, arrangemang eller till och med” lyxigt ” liv b. Lyckliga familjer dricker te och godis, lyssnar p radio och pratar i telefon. Allas favorit-Lyubov Orlova, vars livsstil var inspirerad av Hollywoodstj: personlig chaufför, hembitr och massa. Till och med hans och Aleksandrovs villa hade Mary Pickford och Douglas Fairbanks villa som f. Män det var hon som framgångsrikt förkroppsligade båda hypostaserna – bomullsväven och aftonklänningen – på skärmen.

P-fotot

2. Tbilisi. Unga musiker fr 0n pionj. 1959

3. Tyskland. Potsdam. Josef Stalin. Juni 1945

CHRUSJTJOVS TID

Chrusjtjov-eran: epokal optimism och eufori inf. Fotografi, som direkt tar upp” vanliga m 0 nniskors ” liv, skildrar det ofta i dess dagliga fl, i arbetslivet, tankar och erfarenheter. Än en gång visar bilderna hur man sliter för fosterlandets bästa jag fabriker, fabriker, på byggarbetsplatser, på åkrar, jag designbyråer och institut, på land och till sjöss, på stäpperna, bortom polcirkeln – överallt där det sovjetiska folket bor. Arbetet är inte hj, utan snarare gl, inspirerat och levererat. en tid av romantiska f 1960-talet och f 1960-talet . Fotokr på nätet och en favoritgenre, s. Den ökända socialistiska realismen erbjöd ”enorma möjligheter för mästarnas kreativa strävanden”. Det var 1960-talet som lyckades f Reportagefotografering till ett nationellt fotokonstverk. Än i dag fascinerar den, som något eget, som något som man själv har, som är knyckande, nu ganska avlägset, även om den för vissa bara är en del av historien, inte alls personlig. Och du kommer att titta på dessa bilder, utan att alltid titta på varf varf. Konstens magiska kraft!

P-bilden

4. L. Och. Brezjnev m. Med. Chrusjtjov. Stockholm. 1962

5. Baku. Olja stenar. 1959

6. Mstislav Rostropovitj. 1951

BREJNEV-ERAN

Brezjnev-eran – en nästan svåröverskådlig övergång. Det var stagnation i Sovjetunionen, s BTG moderna historier. Män jag har sv att tro det. Människorna på bilden arbetar fortfarande, maskinerna rullar fortfarande från löpande bandet, masugnarna producerar fortfarande metall till landet, svart guld bryts fortfarande, militären paraderar fortfarande, ledarna står fortfarande på läktaren. V, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L, L. Det är viktigt att se till att sovjetiska staten och fotograf f propaganda. Om kvalitet och kvalitet, var finländarna d. varje dag som uppfostrats med denna propaganda?? Och det är viktigt att se vad andra gjorde. I Amerika – en objektiv f. Statlig ordning i Sovjetunionen-att f bnga optimism. Du kan fortfarandefotografera br btw eller btw I en fotostudio. ”Kreativ” fotografering fanns, män mest inom klubb-och amatrkretsar. Ideologin har inget med detta att g. Tidningar och tidskrifter fr. o. m. 1970-talet helt och hållet av tidningar och partikonferenser, men det finländarna ocks. O. S. barn, ungdomar, k. rlek, vardagsliv..

Det är viktigt att se till att det inte finns någon form av totalitarism, den stora stilen falskhet, krigets h 960 – talets infantilism redan ligger bakom oss. För oss finns livet utan iscens, utan iscens, utan patos, utan förklaring, utan falsk optimism. Och fortfarandefr 1980-och 90-talens cynism. Och bara det livet f BKK p BKK film. Fotoreportern s. Krigsrapporteringens genier-Baltermants, Yevzerikhin, Lipskerov, Khaldei, Shaikhet. I varierande grad fick de i det fridfulla livet, om de var mycket bra fotografier. S. efterkrigstiden alla lite likadana. Utom kanske Jevgenij Khaldei. Kanske f. Kr. att han sparkade ut fr. kr. tass och B. kr. sköt sj. kr., och tog en paus fr. kr. statliga order. Han är en fotograf med sitt eget ansikte, en sann dokument.

Det är viktigt att komma ihåg att det är viktigt att komma ihåg att det är viktigt att komma ihåg… Vem tog Frankrike?? Inte bara Bresson, utan Franska kan studeras utifr hans fotografier. Och Khaldeis bilder visum Sovjetunionen. Tid berikar bra bilder. Derasinverkan p. g. a. derasinverkan p. g. a. de har varit starkare under och decenniernas lopp, vilkethar gjort att de har en k. g. a. levande historia… Män fotografiet är till sin natur sv masskommunikation, så det visuella fältet för observation och urval är alltid tillgängligt för fotografen och öppet för kameran i hans händer. Jag vill ha sex och hur man ska skjuta ett val av varf och hur man ska leva..

REPORTAGETS HISTORIA I SSR

Den sovjetiska fotojournalistiken har sin egen historia. Distribution av fotografier ”med L 0mpliga bildtexter”, vilketv. K. Kuzmin p. Och. Lenin, som st. 0rkte polygrafin, blev fotojournalistik. Omedelbart efter revolutionen fick det nya landet ett stort erk 1nnandef 0r sin” bildjournalistik ” fr 8N den heroiska eran. P. den tiden betraktades det inte som en form av fotografi. Den f 1917-1927 stora utst 1917-1927 . , som hölls jag i Stockholm våren 1928, dominerades av den så kallade konstsektionen; många mästare ansåg att dokumentärfotografins principer var raka motsatsen till konstfotografins principer. Fotoreportage h 0rde till ”KR 0nikan och det r sexttsmedicinska fotografiet”, dvs. den till-genren, som ans-vara n-got s-gmre. Men det här är ”till 0mpade” och ”s 0mre”, p 0 grund av konkurrensen mellan tidningar och tidningar, p 9 grund av motivets livlighet och aktualitet och behov av att fotografera till varje pris, i vilketljus och ur vilkensynvinkel som helst, var det som gjorde ”revolutionen” i sovjetisk fotografi. På 1920-talet fick de bästa bilderna från många journalister som arbetade för tidskrifters dra av en ny stil vi menar de modernistiska fotograferna och deras formella experiment . Publicistisk fotografi jag Sovjetunionen utropade sig självt som en ny konstform baserad på sanning och fakta från en oöverträffad vinkel”. De sovjetiska modernistiska fotografierna var optimistiska i sin anda och revolution. P. 1930-talet hade alla tr P. att dekonstruera verkligheten och ville helt enkelt se sig sjlva och livet omkring dem som det var. I mitten av 1930-talet 000-talet 000-taletbeskrivande genrefotografering-taletbeskrivande genrefotografering. Bressons teori om det ”avg 000” var inte efter fem år i Sovjetunionen.

Den sociala realistiska bildkanonen tog form i slutet av 1920-talet och delvis under 1930-talet. Efter kriget blev det den officiella statliga stilen – ”grand style”. Den hjältemodiga, segerrika nationen har 8 års erfarenhet av att lära sig mer om framtiden och ett futuristiskt paradigm om en ”ljusare morgondag”. De storslagna och mobiliserande byggplanerna hade som k 0lla det ”sublima” bort rationalitetens gr. D 0RF 0r producerade sovjetiska pressfotografer inte nyhetsv 0rdig information eller information som str 0var efter objektivitet i allm. Det var ett instrument för att skapa en viss ideologisk modell. Den sovjetiska regimen skapade en aura av sanningsenlighet kring bilderna i tidskrifterna.

Specifikationen i den konstn 4rliga framst 4llningen av en mytologiserad folkhj minskningar till att konstruera en omedelbart identifierbar bild eller en typisk situation som motsvarar det f. Och det ”typiska”. Det sovjetiska systemet har bara sexminstone s. en symbolisk niv och bild av en man av H. D., som inte bara f. d. h. rkroppsligas av stachanoviterna. Män alla dessa figurer i de olika berättelserna om det ”sublima” var i princip inte självvärderande – de var bara aktörer jag symboliska maktföreställningar. De har alla f 0rkroppsligats av konstn 0r, f 0rfattar, regissör och fotograf. F 9rkrigshj 0ltarna f 9renades ofta och presenterade som en enda gigantisk massa m 4nniskor P 4 jakt efter planetarisk lycka. 1950-talet krävde sv förändring av bildstrukturen. Tiden beh B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B-B. Konstn 00 till akademisk stil.

När man talar om efterkrigstidens reportage handlar det inte om ”individuella överdrifter” jag användningen av vinklar och stämplar, eller om att kuratorer och redaktörer som Steichen, vars berömda utställning ”En Typ av Människa” kunde ses i Stockholm 1959, var odugliga eller saknade talang, och att han med egna ögon kunde se hur västerländska kollegor arbetade. Sovjetunionen bevittnade förstörelsen av en social fotografisk genre som var förknippad med subjektiv syn, särskilt förstörelsen av genren fotoreportage. Eugene Smith skrev en g 0g: ”det f 1rsta ord som jag skulle vilja ha en tidning folklore 0n journalistisk folklore xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx xnumx „objektiv”. Mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål om att få ett mål. Varf 0r vi har till 1tit denna mytologi om objektivitet „som spelar med v? Varför tolererar vi sådana saker från dem som mer än någon annan, ganska veta – fotograferna själva??”.

Jag detta sammanhang är den äldre generationens vittnesmål, som ofta uttrycks på detta sätt, märkligt: ”Vi har inte lackerat det, vi har sett det på detta sätt”. De fick inte lära sig visuell litteracitet de flesta fotografer var självlärda eller förmågan att ta en kritisk titt på det de såg. Det är viktigt att inte titta på bilderna, utan att titta på bilderna. Det kunde inte f 0 rekomma n 0 gra oyckor i den sovjetiska pressen! Målet var att se till att det inte finns en visuell princip utan en partipolitisk. Och objektiviteten i v 0T land var en speciell sak-en bluff. De principer f sovjetiskt reportage som etablerades p 1920-talet var i huvudsak orelaterade till dokument. Dokumentärfotografering, som syftade till att fånga verkligheten och spegla den så exakt och förvrängningsfritt som möjligt, existerade inte jag Sovjetunionen. Den f 0rrevolution av tradition av Bulla-genrefotografi och Dmitrievs sociala produkter har f 0rsvunnit.

Fotomontage, vinklar och diagonaler och synvinklar var inte bara formalism, utan ett f-kort att visa den nya v-kort ansikte, som inte ens visuellt skulle likna den gamla. Och sedan etablerades den sociala realismen, som helt uppenbart uppfann det sovjetiska livet. Och fotografierna l. Den konstn. Men detta var ett S B A B A B A B A B A B A B A. Och det är inte vår uppgift att döma eller klandra den äldre generationen för något.

I mitten av 1950-talet uppskattades de f 0r sin dokumentation, sanningsenlighet och autenticitet. Det sovjetiska fotografiets ansikte utgjordes vid den h 0 gånger till stor del av genrer som l. Naturligtvis fanns det också porträttfotografering, som gjordes av professionella fotografer och foto studios på nationell nivå för att föreviga människor för eftervärlden. Mycket viktigt var genren f. Kr. det s. k. kallade produktionsportr: den arbetande mannen i sin produktionsfunktioner gloria. Se bilder för att se om det inte finns någon kvalitet i traditionell mening. Deras patos är en önskan att göra läsarna och tittarna bekanta med livet, arbetet och andan hos människor som. Den händelsestyrda berättelsen i de fotografiska rapporterna var ofta sv visuell version av en tidningsartikel.

Senare, s. 1960 – och 70-talen, blev dokument 0 bilder och texter som passar bäst för tiden, romantiken under t. Sv fotoutgåva från 1960-talet skulle vara ett försök att studera den individuella mänskliga erfarenheten sv bild av världen genom sv författare-berättares ögon . Det var en speciell visuell form: den omgivandeverkligheten kunde en person bara f 4rst genom att ber 4tta och bara genom en personlig.

Sedan i k 0lvattnet av T 0 gånger och sedan till temat ”den privata mannen”, hans samtida och deras vardagliga k och erfarenheter. Dessa verk har alltid varitjrliga, uppriktiga och v bjrliga. Män det r. Tidens anda smälter in i detaljerna, ansiktsuttryck, klädstilar, bilmärken – och sedan försvinner den genast. L ptmt oss j ptmf PTR den sovjetiska humanismens ideal som skildras i 1960-talets fotografier med Magnum-agenturen Magnums dokument PTR fr PTN samma period. V BTR verkar lite naiv? Fina och ”söta” eftersom de är ”våra egna”, förmodligen ”hemgjorda”, från ett gammalt familjealbum där mamma är så ung och pappa är så militant. Och på något sätt finns det ingen känsla av ideologiskt innehåll jag detta enkla ”livs”-fotografi. Män inga klagom BTR ”konstn BTR” heller.

Du kan inte ta bort sidorna och ramarna fr. o. m. v. m. fotografiska historia. Den vackra synligheten, den ”f 0rtrollande realismen” Susan Sontags term kan inte f 0rbises 0ven om den f 9rblir inom en ideologisk ram. P 1980-talet kommer optimismen att ers av svarthet och cynism. Fotograferar inte att l. Kanske är detta lärdomen av ”50 – och 70-talets fotografi” – även om det är ofullkomligt, obekvämt, ”inte når upp till” västerländska eller förrevolutionära, modernistiska och militära inhemska exempel?

H. M. ett foto

7. Dynamo Stadium. Sv idrottsfestival f 000 – 800-800-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx-xnumx. Stockholm. 1947

8. Donbass, D. Stalino. Familj till stadens chefstekniker f.A. Bergoltseva

9. Vovkka. Stockholm. 1957

10. Dmitrij Sjostakovitj med sin dotter. 1955

11. Gorky Automobile Plant. Layout-butik. Volga-21

12. Till Lenin. Januari 1960