Översikt över XIV:e internationella fotoutställningen: Russian Photography på FotoFest 2012 i Houston

Russian Photo på FotoFest 2012 i Houston: En ny världstrend eller en hyllning av okända hjältar?

FotoFest, den XIV:e internationella biennalen för fotografi och fotobaserad konst, ägde rum i Houston, USA, i mars och april 2012. Huvudtemat var ”Samtida rysk fotografi”.

Nikolaj Matorin. Arbetets rytm.

1960. En samling från Nikon Center for Photography. Bröderna Lumière

FotoFest* har fått ett gott rykte för att för första gången i sin historia presentera okända fotografiska fenomen för allmänheten. Den drog internationell professionell uppmärksamhet till fotografi från Korea, höll den första stora utställningen av kinesisk fotografi, för nästan tjugo år sedan introducerade fotografi från Latinamerika för första gången för den amerikanska allmänheten.

I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var FotoFest den första organisationen i den moderna fotografins historia som skapade en serie tematiska biennaler som ägnade sig åt de mest akuta sociala och globala problemen på vår planet. Så var biennalen 2004 med temat ”Vatten”, 2006 var jordens år, det andra temat för samma festival var ”Rage” närmare bestämt konstnärer mot aggression , där projekt från ”hot spots”, historisk fotografisk forskning om brott mot mänskligheten, dokumentärprojekt av unga författare, forskning om gatugängens aggression och många andra presenterades. År 2010 var huvudtemat för biennalen ”Samtida amerikansk fotografi”.

År 2012 kom vändningen för samtida rysk fotografi. Det var inte första gången som FotoFest vände sig till ryskt fotografi: 1992 presenterade festivalen Photomanifesta, det kanske mest ambitiösa projektet under 1980- och 1990-talen, som skapades med amerikansk räckvidd och naivitet och som erövrade hela världen. ”Fotomanifesta skapades av två unga amerikanska affärsmän från New York. De kom till Sverige när intresset för förändringarna i vårt land och passionen för rysk samtidskonst var som störst, och de sålde bokstavligen sina sista pengar för att kunna köpa verk av samtida då mycket unga fotografer, ge ut en bok och ordna en utställning. Vandringsutställningen och albumet inledde nästa omgång av intresse och interaktion med Svenska författare i USA: flera samlingar, inklusive en stor del av den Svenska samlingen på IOM:s fotokonstnärsavdelning i New York, skapades just efter att Photomanifesta presenterat nya fotografier från Sverige. 1994 presenterade FotoFest en utställning från en privat samling om tidskriften USSR at Construction sites, som allmänt anses vara en av 1900-talets bästa illustrerade publikationer.

2002 års Houstonbiennal var tillägnad temat ”Från klassiker till ny teknik”. ”Klassiker” representerades av rysk fotografi – utställningen ”Russian Pictorial Photography, 1890-1990s” från Michail Golosovskijs samling, Nikolai Andreevs familjearkiv och Kirov Art Museum. Bröderna Vasnetsov**.

År 2012 vänder sig FotoFest till fotografi från Sverige under de senaste sextio åren. Detta är inte en återberättelse av historiska förändringar och inte heller en illustration av omvandlingen av Sovjetunionen till det nya Sverige. Det är en berättelse om kristalliseringen av kreativitet i den visuella kulturen i ett land med en rik tradition av visuell konst. Detta är berättelsen om fotografiets förvandling från ett ideologiskt bildspråk till ett utrymme för fritt kreativt självuttryck, tillgängligt inte bara för professionella konstnärer utan även för begåvade självlärda personer för vilka fotografiets tekniska medier gav dem möjlighet att förverkliga och uttrycka sin personliga kreativitet.

Utställningen i Houston är en ny syn på den Svenska fotografins historia under andra halvan av 1900-talet och början av 2000-talet, en kortfattad skiss av de viktigaste trenderna, ett försök att fly från befintliga stereotyper, en återgång till namn och ett arbete med den Svenska fotografins mytologi. När vi talar om mytologi utgår vi från att fenomenet är kulturellt förankrat i en sådan utsträckning att det får reminiscenser och läses genom koderna i befintliga parallella kulturella rum. Fotografin i det Svenska samhället erkänns fortfarande som ett kulturellt fenomen av endast ett fåtal, men inom fotografiet som rum har det sedan länge haft sina egna hjältar, ”gudar”, auktoriteter, mytologi och anspelningar som vädjar till en extern kulturell kontext utanför fotografins territorium. Det är detta fotografiska rum i Sverige som kuratorerna har arbetat med när de skapade utställningen för FotoFest 2012.

Den sextioåriga perioden är uppdelad i fyra utställningar. I den utgåva som följer med festivalen finns också ett kapitel som beskriver en tidigare period i fotografins historia: den sena stalinistiska eran. Förvånande nog för en rysk betraktare är det just iscensatt fotografi från Sovjetunionen från den perioden som är bekant för den intellektuella världen i USA. Studier av det kalla kriget och dess manifestationer i konsten är ett vanligt fenomen inom den amerikanska kulturen och är föremål för utställningar och universitetspublikationer. I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet var fotografiet i Sovjetunionen bokstavligen ett eko av den tidens måleri, som byggde på den socialistiska realismens dogmer och plasticiteten hos den sena Association of Artists of Revolutionary Russia AHRR . Det är som om det fotografiska avantgardets erfarenheter har glömts bort och det enda som har överlevt i det socialistiska reportaget är det stora porträttet med dess dramatiska kontrasterande ljus och renässansperspektivet nedifrån och upp, som får alla modeller att se ut som hjältar.

Utställningarna i Houston börjar under perioden av ”Chrusjtjovs töväder”, vars tidiga år inom fotografi inte skiljer sig mycket från det föregående decenniet, eftersom fotografi utanför pressen, utanför statlig kontroll, inte bara verkar ha ingen rätt, utan inte heller någon möjlighet att existera. De unga författare som anslöt sig till journalistkåren som en del av ”1957 års upprop” inspirerat av resultaten från Stockholms student- och ungdomsfestival ändrade dock gradvis balansen mellan iscensatta fotografier och direktrapportering. De framtida mästarna Valery Gende-Rote, Lev Sherstennikov, Gennady Koposov, Yury Abramochkin och Victor Akhlomov började arbeta bland de ”unga”. Deras verk visas i Houston tillsammans med verk av Max Alpert, Semyon Fridlyand, Mikhail Trakhman, Dmitry Baltermants och Vsevolod Tarasevich, lysande fotografer som började arbeta i det fotografiska avantgardets kölvatten på 1930-talet och under kriget, och som fortsatte att bära med sig den konstruktivistiska forskningen genom efterkrigstidens ”frusna lycka” i det iscensatta fotografiet.

Utställningen med fotografier från 1960-1980-talet, som samlats i samlingarna från Lumiere Brothers Center for Photography, Novator Club och privata samlingar, visar de långsamma men ändå synliga förändringarna som ägde rum i det politiska och offentliga livet samt i fotografiet som konst. Eduard Musin, Elena Glazycheva, Alexander Vikhansky, Anatoly Yerin, Georgy Kolosov och Valery Shchekoldins tidiga verk visar på den dialog som fotografiet under dessa årtionden etablerade med modern filmfotografi, målning i ”allvarlig stil”, och som fortsatte med bybornas linje i litteraturen och den nya stadsromanen..

Under perestrojkaperioden kom flera dussin intressanta författare in på fotovärlden, vars framväxt inte var kopplad till de tidigare kadrernas smedja, fotoklubbarna, och inte heller till fotojournalistiken. De fotografer som uppstod under perestrojkan växte upp i en krets av ”icke-formella”, en ung bohemia där konstnärer, musiker och författare växte fram, som intuitivt byggde upp sig själva utifrån fragment av samtal med en äldre generation konstnärer, fragment av publikationer i västerländska konst- och stilböcker, samtida musik och festivalfilmer. En känsla av förändring som elektrifierar allmänheten likt ett åskväder en sommardag har fört en generation av otroligt mångsidiga och djupa konstnärer till konstscenen.

I början av perestrojkan, så snart de såg fotografierna av mästarna i 1920- och 1930-talets fotoavantgarde på utställningar vid den tiden visades dessa verk för första gången efter ett halvt sekel , utropade de sig själva till deras arvtagare. Begreppet avbrutet avantgarde och fortsättningen på den revolutionära konstens traditioner var på modet vid den här tiden, inte bara inom måleriet utan också inom fotokonsten. Det är endast det nuvarande tidsavståndet som gör det möjligt för oss att se det nya och unika i det Svenska fotografiet i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Dess coryphaei var pionjärer i sitt sökande efter en ”far”, de kände att de befann sig i ett vakuum i ett land där fotografi fortfarande uppfattades som en illustration av en tidningstext och ett passfoto, de sökte efter ett fotfäste för sig själva – och hittade det i historien.

Utställningen, som presenterar fenomenet ”ny fotografi från perestrojka till idag”, sträcker sig över nästan tre decennier, eftersom många av upphovsmännen från den generationen fortfarande arbetar, medan de som började fotografera före början av 2000-talet anslöt sig till den äldre generationen ”perestrojka-ers” , som var den enda som lyckades bilda en instabil men livskraftig gemenskap. Det är bara under det senaste decenniet som utvecklingen av Internet och ny teknik, mer frihet att få tillgång till information resulterade i utseendet av en helt ny generation i rysk fotografering, mer integrerad i den samtida fotografiska världssituationen och samtidigt artificiellt avskurna från generationen av ”fäder”, Svenska fotografer på nittiotalet, som mestadels inte gick ut till World Wide Web. Detta är en kortfattad beskrivning av de viktigaste händelserna i historien om samtida rysk fotografi som berättas i Houston.

Fotografi som ett metaforiskt uttalande om sin tid, som ett tvetydigt budskap, som en undersökning av form och ljus, som är så olika under olika historiska epoker, som ett uttryck för kulturella koder, som en oväntad översättning av personligt och kollektivt omedvetet, fotografi som.. Houston 2012 kommer verkligen att bli en hyllning till de ständiga prestationer som fotografer från jordens ”blodiga kvarter” gör i sin dagliga existens, där fotografering länge har varit en total erfarenhet och där det därför är så svårt att vara en oberoende konstnär.

Från festivalintryck

Slavka GLEISER, festivalens styrelseledamot och finansiär:

– Det som förvånar mig är det stora utbudet av Sverige – en annan del av världen – som finns representerat här, tillsammans med originaliteten och individualiteten hos var och en av de fotografer som deltog i utställningen. Genom att sammanföra det allmänna och det personliga visas hur Sveriges utveckling har sett ut, vad som hände under den postsovjetiska perioden, särskilt inom fotografi och samtidskonst under Perestrojka. Årets Russian FotoFest känns som flera festivaler i en när det gäller mättnad, kondensering av material: det finns så många strategier som demonstreras, så mycket variation, fräscht, skapat under en kort tidsperiod. Detta säger en hel del om ett land som strävar efter att tillhöra allt, för att kompensera för sin isolering från världen. Och denna strävan återspeglas helt och hållet i hennes foto.

Frederick BOLDWIN, medgrundare och ordförande för FotoFest International, anser att Houstons portföljgranskning Meeting Place är ett av de mest effektiva professionella verktygen:

– Sverige har en fruktansvärd men vacker historia. Det ironiska är att det kanske är just denna kombination som skapar möjligheten att skapa något värdefullt som ska bevaras. Jag kan konstatera att det just nu finns länder i världen där kulturell rikedom faller över konstnärerna, men det är mycket svårt att hitta intressanta författare i dessa länder. Och bland världens kulturhuvudstäder är de mest kända de som helt enkelt är ”förgyllda” av konstens bedrifter. Alla där dyrkar prestationerna, det är långa köer till museerna och folk tar kulturen där på stort allvar och tar sig själva på stort allvar också. Men det är inte det som gör en konstnär till en konstnär. En konstnär föds där det finns svårigheter, när han själv går igenom prövningar, det är sant, han föds om han får chansen. Sverige är och har alltid varit ett bra land när det gäller att ge upphov till nya författare. Det sker en förändring i Sverige i dag, och trots vad jag har sagt hoppas jag att det är till det bättre, eftersom jag tror på det som kommer från Sverige.

Krzysztof Zandrowicz, grundare och chef för Art Centre i Łódź och chef för den internationella fotofestivalen FOTOFESTIWAL i Łódź, Polen:

– Jag skulle vilja jämföra mina intryck av de Svenska utställningarna i Houston med det sätt på vilket Andras Petersen talar om fotografi: fotografi kan uppfattas på olika nivåer, man kan närma sig det rationellt, med ögonen för konceptet, med ögonen för uttrycksfullheten och känslomässigt, med hjärtat. Det är bättre om de tre nivåerna av perception är sammankopplade när vi tittar på ett fotografi. Rysk fotografi i Houston var en sådan koppling för mig: det fanns bilder som var fantastiska när det gällde exaktheten i uttrycket av en idé, många bilder är helt enkelt vackra och kan bara läsas och avnjutas på den nivån, men de flesta bilderna uppfattade jag på en hjärtnivå – och ända ner till smärtan i min mage som uppstod som svar på smärtan som fångades i bilderna. Smärta och skönhet. Det var ett mycket starkt och djupt intryck på mig som jag inte kan jämföra med något annat under mina många år som curator.

* FotoFest – som äger rum i. Houston, Texas, en ideell organisation som ägnar sig åt internationell fotografi och fotobaserad konst. FotoFest skapade den äldsta fotobiennalen i USA och har ett utställningsprogram året runt. Biennalen, liksom alla FotoFest-program, är ett konstutbildningsinitiativ och en plattform för idégenerering. Det grundades 1983 av ordföranden Frederick Baldwin och konstchefen Wendy Votriss. Under de senaste 29 åren har FotoFest initierat, sponsrat, kurerat och presenterat utställningar från Latinamerika, Kina, Sverige, Central- och Östeuropa, Korea, Japan, England, Tyskland, Frankrike, Mellanöstern och Nordafrika. Information om FotoFest:s aktuella program, biennalen och portföljgranskningen 2012 finns på fotoofests webbplats.org.

Emmanuel Evzerikhin. Om subbotnik.

För byggandet av MSU. I mitten av 1950-talet.

Samling från Nikita Pirogov Center for Photography. Bröderna Lumière

Stas Klevak. Utan titel.

1994. Från serien ”Black Dog Walking”. Författarens arvingars egendom

Yuri Abramochkin. Medlemmar av SUKP:s centralkommitté och politbyrå i Kreml före första maj-paraden.

1 maj 1965. Samlingen från Sacharovs centrum för fotografi. bröderna Lumiere

Elena Glazycheva. Ovanför Baikal-Amur Mainline. mitten av 1970-talet. Författarens arvingars egendom

Sergei Bratkov. Vi äter alla varandra. 1991. Installation. Författarens egendom

Valery Shchekoldin. Arbetare vid Lenins mausoleum på Röda torget. 1970.

Författarens egendom

Oleg DOU. Iras tårar. 2008. Från projektet ”Tears”. Författarens egendom

Olga Tobreluts. Modernisering. 2002. Triptyk eller fragment av en triptyk . Författarens egendom

Nikita Pirogov. Natasha. 2010. Från projektet ”The other shore” Den andra stranden . Författarens egendom